Det blir inte bättre när jag försöker skaffa mig en bild av bakgrunden i en 28 sidor stor PDF-fil som ligger med på skivan. Jag fuskar mig igenom den och förstår ungefär att ondskan åter börja vakna till liv och att krig och oroligheter satt igång. Det är nu givetvis dag att låta hjältarna träda fram och rädda världen.
Vid starten av spelet tar det lång tid att ladda och mitt tålamod börjar nu ta slut. När jag äntligen får börja promenera omkring med min lilla hjältinna så är jag på riktigt dåligt humör....
Men...
Ganska snabbt känns Divine Divinity som ett kärt gammalt besök i den klassiska rollspelsskolan med mycket strider. Det hela börjar med en del enklare uppdrag i en by där man på sedvanligt viss klickar och trycker för att flytta figuren och prata med andra. Uppdragen är till att börja med enkla såklart, men ganska snart måste man ner i underjorden där det givetvis finns massor av fiender. Man hackar sig fram och fortsätter jakten och problemlösningen i underjorden.
Vyn i spelet är också den vanliga "snett-uppifrån" och det mesta i form av styrning och hantering känns nog igen för de som spelar liknande spel.
Uppdrag och dödande ger erfarenhetspoäng och när man når en ny nivå kan man fördela lite poäng på en del grundegenskaper, samt skaffa sig lite kunskap om magi. Grundegenskaperna påverkar andra saker och det är inte alls dumt gjort.
Från början väljer man bland tre olika karaktärer men de skillnaderna kan man nästan släta ut genom att fördela poäng och kunskaper senare. Man samlar på sig saker, löser problem och stiger i graderna. Problemen - eller uppdragen - man får skrivs in i en anteckningsbok och stryks successivt när de är avklarade.
Det finns massor av olika objekt och prylar att plocka upp. En del är nyttigare än andra såklart. När saker används slits de så det är tur att de går att reparera... En annan bra sak är att man inte kan äta sig till full hälsa i det här spelet. När hjältinnan blir mätt säger hon ifrån.
Under striderna kan man attackera med vapen med vänster musknapp - eller kanske kasta en trollformel med höger knapp. Ibland är man också ute med ett helt sällskap som hjälper till, vilket ju känns tryggare. Den första "assistenten" man får hjälp av är en liten annorlunda - men mycket kompetent - hjälpreda i underjorden.
Tekniskt
Styrning, grafik och ljud är precis som jag förväntar mig. Trevliga detaljer är den lilla karta man kan ha framme och placera i något lämpligt hörn på skärmen.
För mig tog det en stund att bli överens med alla de små olika menyerna och knapparna man har i nedre delen av skärmen. Men, väl förstådda fungerar det riktigt bra.
Att ladda och spara spel tar evigheter och det känns riktigt långsamt. Det finns dessutom några små missar när skuggor och mörker döljer personen man pratar med - eller något som ligger på marken.
Så...
Spelet är stort, känns stort, beter sig stort, dvs det finns mycket att utforska och man känner sig ganska fri när man spelar. Miljöerna tar en stund att utforska och det lönar sig att vara noggrann. Personerna man pratar med är också kul gjorda och deras humör och inställning påverkar vad man kan få ut av dem. Suget att komma vidare visar att det är ett bra spel...
Omdöme
Divine Divinity är ett välgjort rollspel med många uppdrag, stora kartor och en hel del dödande. Spelet har en hel del förbättringar och detaljer som skiljer det från föregångare, men inte något som gör det till årets spel. Själv blev jag riktigt biten efter en inledande tvekan - och förlåter de små tekniska bristerna - och tycker nog att spelet faktiskt är värt en stark fyra.
Betyg 4/6 bra