Det enda spelet jag faktiskt inte har spelat särskilt mycket är konstigt nog originalet till Super Nintendo. Även om spelet var och fortfarande är ett superbt racinglir lyckades det aldrig göra mig övertygad om att det här var framtiden. Det är nog så konstigt eftersom versionen till Gameboy Advance är näst intill identisk med originalet. Jag antar väl att det är spelpojken som tar fram skönheten i spelen?
Det nya F-Zero GX ruskar om oss tillräckligt mycket för att vi ska vakna och än en gång sprida superlativen kors och tvärs över att SEGA faktiskt är mästarna på arkadracing till konsol. För även om spelet är en av Nintendos långkörare och att det tillsammans med Mariokart-serien är ett av företagets mest framgångsrika bilspel, så står otroligt nog faktiskt Sega för utvecklingen av det nya GX. Det är Toshihiro Nagoshi och hans Amusement Vision med spel som Daytona USA och apliret Super Monkey Ball på meritlistan som stått för skapandet. Nintendo själva gör vad dom alltid har gjort, och tillika vad dom är bäst på, att håva in pengarna för försäljningen.
Sega har i GX lyckats skapa ett sådant snabbt spel att det är snudd på ofattbart. Att flyga fram i gigantiska lufttrummor i farter som skulle göra JAS 39 Gripen avundsjuk har åtminstone för mig framkallat kväljningar. Det går fort, ruskigt fort. Och jag vågar nog påstå att GX är det snabbaste spelet i serien hittills. Men det som gör mig ännu mer imponerad är att man har lyckats hitta kombinationen av smart bandesign och komplett spelkontroll. Det otroliga är att man faktiskt har full kontroll på sin farkost fast man susar fram i överljudsfarter. Kontrollen är livsviktig i spel som F-Zero och utan en fungerande kontroll skulle spelupplevelsen gå förlorad.
Bilduppdateringen är även den skrämmande perfekt. Aldrig har jag upplevt några bildmissar och spelet verkar flyta stadigt med sina 60 fps. I vanliga bilspel skulle det här i och för sig inte vara något konstigt. Men när 29 stycken farkoster ska försöka samsas på en TV-ruta så kan det lätt bli både kaotiskt och tappade bilduppdateringar. GX klarar det här utan några som helst problem även om man så skulle vilja spela fyra stycken på delad skärm.
Spellägena i GX följer samma spår som traditionella racingspel. Det finns såklart med ett Grand Prix-läge, ett VS-mode, Time Attack och såklart Practice Mode. Det som är nytt, eller åtminstone för F-Zero serien är att man har inkluderat ett Storymode där man får följa med spelets huvudfigur och hjälte Captain Falcon på ett antal uppdrag. Historien som berättas kommer verkligen inte gå till världshistorien som den bästa, men det kan vara ett nog så bra komplement till det vanliga tragglandet i Grand Prix-läget.
GX har påtagligt nog inga större fel. Det ända jag kan komma på är att attackerna man kan utföra för att skada sina konkurrenter på banan kan kännas lite överflödiga. Dom gör egentligen ingen större nytta, och jag tycker hellre man som spelare ska försöka lära sig att bemästra sin svävare än att försöka putta rivaler utanför banan. Men förutom det så är spelet så bra det kan bli. Det kan visserligen vara svårt på sina ställen, men har man bara tålamod och disciplinen att träna så kommer man tillslut att stå där med den största bucklan i handen.
Omdöme: F-Zero GX kommer att sätta dig som spelare i ett antal svåra lägen. Du måste träna för att bli duktig, och med framgången på racerbanan kommer garanterat även strävan efter den där bättre varvtiden. Du kommer att bli arg, ledsen och inte minst irriterad, både på dig själv och dina motståndare. För i F-Zero GX belönas den med mest ihärdighet, var så säker.
Betyg: 9/10