Välkommen till spillrorna av det som en gång var planeten jorden. I återstoden av vad ett kärnvapenkrig lämnat efter sig, måste människan slåss för sin existens i en värld där nu total anarki råder. Tiden är snar framtid, platsen kallas "wasteland".
Fysikern Albert Einstein lär en gång ha sagt: "Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas, men jag vet att fjärde världskriget kommer att utkämpas med stenar och käppar." Något i den stilen kan man beskriva huvudtemat för spelet "Fallout: Brotherhood of steel". Efter att ha sprängt sig själv i bitar, har mänskligheten givit sig själv en stor hierarkisk knuff nedåt och måste nu överleva i en fördärvad och radioaktivt skadad värld.
Baserat på samma spelmotor och skelett som Baldurs Gate: Dark Alliance, ska man här i smutsiga och illaluktande Mad Max-inspirerade miljöer ta sig an muterade varelser och förvuxna insekter. Det övergripande målet är att hitta och ansluta sig till brödraskapet (wastelands egen ordningsmakt) men man kan också under spelets gång åta sig mindre småuppdrag, både för att dryga ut spelet storymässigt men också för att tjäna lite extra pengar och erfarenhet.
Mycket gemensamt
Likheterna med "brorsan" är slående. Ni som tidigare spelat Dark Alliance kommer att känna igen upplägget ganska snabbt. Kontrolluppsättningen, grafiken, menysystem, karaktärsupplägget, ja t.o.m. så hade Brotherhood of steel och Dark Alliance II också gemensamt releasedatum, åtminstone preliminärt. Inget av dessa spel är att betrakta som renodlade RPGs utan tyngdpunkten ligger mer åt ett hacka-slå actionspel.
Tre karaktärer finns från början att välja på, alla med olika specialiteter och förmågor. Dessa ska man på klassiskt rollspelsmanér utveckla med färdigheter och utrusta med både vapen och rustningar. Trots att samhället är rejält upplöst i wasteland är förstås ingenting gratis. Jakten på erfarenhetspoäng och pengar blir en drivkraft för spelaren, en jakt som stundtals kan bli smått frenetisk i tvåspelarläge, något som Brotherhood of steel också erbjuder. Bland krymplingar, handelsmän och prostituerade kan du och en kompis skaffa er både vapen och de förnödenheter ni behöver för att klara av allt hackande och skjutande som spelet kommer att lägga fram.
En viss valfrihet finns i dialogerna med alla du träffar på, där du som spelare kan välja hur artig respektive oförskämd du vill vara. Tyvärr så får ditt bemötande inga signifikativa följder för hur spelet sedan fortlöper, konversationerna är styrda att alltid lämna väsentlig information till spelaren. Väljer man att vara hövlig kan man i vissa fall tjäna några extra erfarenhetspoäng och kanske ta emot något värdefullt föremål.
Egentligen meningslöst hackande
Äventyret tar sin färd genom väldetaljerade, färgfattiga och dystra grafiska miljöer, där de glada färgstänken består av radioaktivt gröna pölar och blodstänket som du som spelare står för. Ljudeffekterna i spelet är välproducerade och bossfighterna kryddas med stämningsfull grävarmetall från bl.a. Slipknot och våra egna svenska Meshuggah.
Här finns (på gott och ont) ingen djup historia att sätta sig in i. Spelets upplägg är så tacksamt enkelt att vem som helst, utan någon som helst rollspelsböjelse eller fingerfärdighet, kan sätta sig och spela.
Det är faktiskt smått fantastisk att man inte tröttnar fortare på något, som i egentligen kan beskrivas som tio timmars meningslöst hackande. Kanske är det den giriga och vilda jakten på pengar och erfarenhetspoäng som håller en kvar. Kanske är det spelets ärliga enkelhet som tilltalar mig. Jag finner någonting med spelet som är så vansinnigt underhållande, någonting som jag heller inte kan sätta fingret på.
Omdöme
Brotherhood of steel kan rätt och slätt beskrivas som Dark Alliance i andra kläder. Storymässigt är det två helt olika berättelser men speluppläggen är identiska med varandra. För er som gillar denna form av light-rollspel med stor tonvikt på action, bör detta spel ha en given plats i samlingen.