Jag vet att det är elva man som springer omkring på scenen, men 95 procent av de 800 som tagit sig hit ser på sin höjd några huvuden som guppar över folkhavet.
Det är synd och skam att Hoffmaestro & Chraa inte kunde få spela på en ordentlig scen, för det är en upplevelse att se bandet live och den upplevelsen är till viss del förstörd av att de flesta av oss knappt ser någonting.
Men bara att höra bandet räcker för att de ska få fyra C. Redan i inledande "Seize the day" fullständigt exploderar lokalen, publiken hoppar och studsar och armarna vevar lika taktfast som om vi vore i Nürnberg 1938.
Men det är ingen fascistregim vi hyllar, vi firar att Hoffmaestro & Chraa har kommit till Linköping för att göra denna majkväll minnesvärd med sin fartfyllda ska- och reggaeinfluerade musik.
Lite vila
Jag gillade Hoffmaestro & Chraa redan när jag hörde dem på skiva, men live är det något helt annat. Mitt i konserten märker jag att jag omedvetet står och dansjoggar. När jag tittar mig omkring upptäcker jag att inte en enda människa står stilla.
Bandet stoppar in ett par lite mer lågmälda ballader här och var och låter publiken vila lite, men annars är tempot högt konserten igenom.
Svettig och skamsen
Sångaren eggar och hetsar publiken och nästan varenda låt utmynnar i någon slags musikalisk kaosextas där publiken inte kan låta bli att hoppa, dansa och sjunga med.
Det var nog inte bara jag som var svettig och lycklig när jag gick hem igår. Men samtidigt skämdes jag för Linköping. Ett så bra band ska inte behöva spela i en så risig lokal.