Det var minsann inte igår det släpptes ett spel i Final Fantasy-serien exklusivt för Nintendo. Efter allt jag hört och sett av Crystal Chronicles har det hela tiden till synes verka utmärka sig i serien, det är onekligen intressant. Tiden är nu kommen, det är dags att fly sin verklighet och leva sig in i Squaresofts trollbindande värld.
Vissa saker förblir bäst som de är, när det gäller Final Fantasy Crystal Chronicles lär det vara många som undrar vad Squaresoft pysslar med egentligen. Att gå från en djupodlad episk berättelse med inlevelse utan dess like till något som detta; en minst sagt märklig historia är på väg att spelas upp. Skarpa karaktärer och omgivningar som inger respekt när det krävs förvandlas helt plötsligt till lite rundare och färggladare. Ett relativt avancerat turbaserat stridssystem byts ut realtidsstrider. Förändringarna är många, känslorna är överflödiga, både på gott och ont.
I vanlig ordning ligger hela världens öde vid dina fötter, genom att driva runt med häst och vagn har man till uppgift att samla in myrrh som ska rädda folket från undergång. Märkligt? Ja! Upplägget är enkelt och inte alls likt något annat spel i serien. Via en karta tar man sig fram genom olika världsdelar, var och en med omgivningar influerade av något våra fyra element. I de djupaste grottorna gömmer sig de elakaste bossarna, dessa ruvar på myrrhen man reser runt för att samla in. Hugga ned och samla in, det är inte svårare än så.
Striderna är som sagt numera realtidsbaserade och blippar inte bara upp på TVn i all hast, något som jag värderar betydligt högre än ett turbaserat system. Möjligheten att påverka striden är i realtid bättre eftersom man kan röra och agera helt fritt utan begränsningar. Hela omgivningen, men undantag för vissa städer, är täckt av miasm som uppenbarligen tar kol på vanliga döda. För att rädda sitt skinn bär man runt på en hink fylld med lite gudvetvad som skapar avgränsat andrum i tillvaron. Spelar man själv kan man tvinga sin moogle att bära hinken, det är att rekommenderas så man slipper åka på nöten av något fult bergstroll.
Systemet för att uppgradera sina karaktärer är jämförelsevis olikt andra spel i serien och tenderar mer att fungera litet som det i Dark Chronicles till PS2. För att ordna bättre vapen och rustningar behöver man på egen hand samla ihop skroten som behövs, ordna en ritning för utförandet samt hitta något som gör det för en billig penning. Senare får man nya egenskaper varje gång man skrotar en boss för gott, exempelvis kan man med då göra karaktären starkare eller utöka livmätaren. Apropå livmätaren är den i form av hjärtan och inte healthpoints som i övriga spel ur serien, ännu ett nytt inslag.
Snålspelarläget
Något som Squaresoft kommer få överflödig kritik för, befogad sådan, är flerspelarläget. Det krävs numera inte fyra handkontroller för att kunna samspela, det krävs sedermera fyra stycken GBA-enheter med tillhörande kablar för att koppla in dem i GC-enheten. Nöjet att få spela fyra samtidigt river loss på härliga 6000 bagis, en struntsumma för Joakim von Anka.
Oväntat...
Nog att jag väntade mig ett annorlunda spel ur serien med Crystal Chronicles, men inte riktigt så radikalt som detta. Spelet i sig är bra, inget ont om detta, men något Final Fantasy är det inte. För att rädda sitt eget skinn borde de ha gett spelet ett annat namn, i mer eller mindre utsträckning kommer det att smärta många gamers sinnen att se detta.
Omdöme
Final Fantasy Crystal Chronicles är ett bra spel, men något Final Fantasy är det inte. Alldeles för mycket avviker från spelets "standard", det är inte mycket man känner igen. Tids nog tenderar spelet att bli lite enformigt med sitt lite enklare upplägg. Jag kan inte låta bli att dra fler paralleller mellan detta och Dark Chronicles till PS2; båda spelen är bra men monotona i längden.
Betyg: 7/10