Den tidigare krigsdrabbade världen får en tid av fred efter att de två krigsrivalerna Ygorl och Sereka mitt i en kamp på liv och död fångats i en Demonsten. Spelets tre hjältar dras av en mystisk kraft samman och frigör de två kämparna och deras arméer. Nu är det upp till denna trio att återigen fånga in Ygorl och Sereka innan deras demoner krossar allt i sin väg.
Spelets första bana, kanske även den mest genialiska, beskriver mötet mellan de tre kämparna.Ett gigantiskt slag utkämpas mellan olika troll och orcher, samtidigt som eldsprutande drakar gör livet surt för de flesta på krigsplatsen. Allt är i bästa Tolkien-anda med bra överblickar och storslagen musik. Först tar man rollen som Rannek, den svärdsvingande krigaren, som ger sig in i striden för att befria några fångade alver. Här träffar han Zhai, en tyst smygande lönnmörderska, som blir nästa karaktär att bemästra. När de två nyfunna kamraterna hamnar i knipa uppenbarar sig Illius, magikern, och med hjälp av sin stav räddar han dem från ond bråd död.
När man sedan fått alla tre karaktärer börjar ett intensivt slaktande och också knapptryckande. Det gäller att spöa elakingar på långa banor. Man kan växla mellan karaktärerna och ibland krävs det att man beskyddar sina vänner. När en faller i strid är det game over. Snart nog lär sig Zhai som blir osynlig i skuggorna även att hoppa och ger möjligheten att öppna upp annars stängda vägar. Även om variationen inte är så stor finns det ett par olika moment i spelet. Man kanske måste rädda de andra, skydda magikern som öppnar en port eller ta sig över fällor och hinder.
Det som gör spelet extra intressant är de stundvis interaktiva miljöerna. Orcher som klättar upp för stegar stoppas enklast genom att stegen slås undan. Avfyra ballistor eller ta skydd från pilskurar. Knuffa in fiender i eldstäder, ner i vatten eller ut för balkonger. Det är just det här som ger extra känsla till spelet och det känns väl avvägt. I lådor och kistor kan man även hitta healing och mynt.
Efter varje nivå får man uppgradera sina kämpar med vapen och skydd inför nya bataljer. Man får också köpa nya förmågor och specialattacker. Dessa är dock ganska svåra att pricka in under spelets gång. När det blir tjockt på teven men muskelstinna bestar med gigantiska klubbor blir det oftast turbotryckning i alla fall.
Spelet har ett ganska tilltalande utseende och växlar smidigt mellan olika vinklar. Ibland blir det lite buggigt, speciellt när det ska hoppas mellan platåer. Trots allt förmedlar de varierande miljöerna en trevlig känsla av en fantasivärld långt borta. Kontrollen hade som sagt kunnat varit snäppet enklare men den fungerar.
Spelets största brist är livslängden. Inte i det avseendet att man tröttnar på att göra demoner till kaffeved utan att det tar slut. Spelet är på tok för kort och är man lär knappast spela om det igen. Varför kunde man inte ha förlängt spelet då resten var så bra.
Omdöme: Forgotten Realms: Demon Stone är ett riktigt kul spel. Likheterna med Sagan om Ringen-spelen är slående men den har trots allt en välskriven och medryckande historia. De aktiva miljöerna ger en bra inramning av banorna som är varierade och intressanta. Spelet faller på kontrollen som är lite krånglig och att de är alldeles för kort. För fans av genren är det bara att njuta och längta efter en betydligt längre uppföljare.