Fortfarande värda att se

Hur gamla och slitna måste Eldkvarn bli för att de ska kunna göra en dålig spelning? Uppenbarligen betydligt äldre än de redan idag hunnit bli.

Carla, Plura och Tony Thorén är långt ifrån slut, konstaterar correns recensent.

Carla, Plura och Tony Thorén är långt ifrån slut, konstaterar correns recensent.

Foto: Jeppe Gustafsson

Linköping2009-09-20 11:41
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

CCCC

Eldkvarn

Konsert & Kongres, Crusellhallen

19 september, 2009

De måste ha gjort det här tusen gånger, de måste ha stått på alla tänkbara scener runtom Sverige, de måste åtminstone ett par gånger hunnit tröttna på sig själva, sina låtar och varandra. Men ikväll är det inget som märks något av.

Eldkvarn 2009 känns fortfarande som en vital del av svenskt musikliv, och skulle de försvinna skulle de med all säkerhet lämna en stor saknad efter sig.

"Bröllopssång" inleder konserten, precis som senaste skivan Hunger Hotell. Plura är ensam på scen ihop med Claes von Heijne på piano, och det blir en finstämd stund inför den därpå följande anstormningen av Eldkvarns sedvanliga bredbenta rocknummer. Crusellhallen är hyfsat välfylld av en publik som till en början är något avvaktande. Det släpper dock snart och undan för undan vinner Eldkvarn över allihop.

Bandet har varit imponerande konsekventa i sitt musikskapande, något som inte minst bevisas av hur väl 29 år gamla "Man utan namn" smälter in i det inledande sjoket av spår från senaste skivan. Dessa dominerar låtlistan och funkar samtliga riktigt bra. "Söder om midnatt, c/o himmelen" måste vara något av det köttigaste ett svenskt band presterat, och live låter det ännu större och maffigare. Det är en av kvällens verkliga höjdpunkter.

Låtvalet ikväll är kanske inte överdrivet spännande, även om Cornelis-covern "Somliga går med trasiga skor" letat sig in. Fast ett ospännande låtval gör föga när de låtar som väl spelas är så bra som de är.

"Kärlekens tunga" finns så klart med. Dock i en annorlunda och gladare version än vanligt, vilket tyvärr förtar lite av låtens inneboende storslagna vemod.

Gensvaret som "Fulla för kärlekens skull" får, visar att den uppståndelse den låten väckte när den kom inte var någon tillfällighet, och den finns numera bland Eldkvarns verkliga klassiker.

Så, som sagt, Eldkvarn är långt ifrån slut och är fortfarande absolut värda att se.