Med dunder och brak kommer Rares första Xbox-spel ut på marknaden. Alla minns väl Microsofts köp av det brittiska spelföretaget? Ett företag som har varit med en längre tid och producerat X antal odödliga klassiker. För att nämna några: Donkey Kong, Golden Eye 007, Perfect Dark och Banjo Kazooie. Från att ha varit ett älskat spelföretag av trogna Nintendo-spelare till ett hatföretag som bara producerar en massa onödiga skräpspel. Helt plötsligt påstås det att Rare aldrig betytt något. Att det skulle gå lika bra för Nintendo utan Rare som andrapartstillverkare. Detta är minst sagt prat i nattmössan.
Många spelare blev besvikna på Rares sista spel till en Nintendo-konsol. Jag pratar givetvis om Star Fox Adventures till GameCube. Ett, till ytan, ganska fascinerande och välgjort spel som brast på grund av den korta tiden det tog att spela igenom spelet. Hursomhelst - nu har Rare laddat om, de utvecklar bara spel åt Microsoft och med ett antal miljoner i bidrag från det sistnämnda företaget har de nu strukturerat om och lyckats släppa sin första Xbox-titel; Grabbed by the Ghoulies.
När jag för första gången lade ögonen på de första bilderna från spelet undrade jag vad för spelupplevelse spelet skulle erbjuda. Andra pressmedier talade gott och väl om spelet och berättade hur förväntningsfulla vi alla skulle vara. Själv brydde jag mig inte särskilt mycket om spelet. Jag tyckte inte det verkade intressant. Att springa omkring med någon fjantig huvudperson vid namn Cooper och rensa en massa monster i uppdrag att rädda sin flickvän? Låter inte särskilt nyskapande? Eller hur?
Jag lät alltså mina förväntningar läggas på is tills jag en dag såg att jag hade möjligheten att testa och recensera spelet här på RecLandet. Ska bli kul att testa spelet och se om det är något bättre än Star Fox Adventures. Hursomhelst. Nu - ett antal speltimmar senare kan jag konstatera att Grabbed by the Ghoulies är ett av konsolens viktigaste spel sedan Bungies Halo släpptes.
Spelet börjar med att Cooper och hans flickvän är ute i skogen och vandrar. Helt plötsligt bryter en storm ut och de tvingas leta efter skydd. De vandra och vandrar och tillslut stöter de på ett skräckinjagande slott. Stort och praktigt som det är vilar dammråttorna länge. Dum som han är (?) börjar Cooper snacka om att de inte ska besöka slottet då han av ren känsla tror sig inte vara välkommen. Just som det är börjar en av statyerna vid porten till trädgården att röra på sig. Utan minsta förvarning attackerar statyn Coopers flickvän och tar henne till fånga och springer in i slottet. Vad kan Cooper annat göra än att följa efter?
I fråga är det slottets greve eller ägare som styr och ställer i slottet och det är även han som bär ansvaret av bortrövandet. Det är nu alltså upp till Cooper att rädda sin flickvän och se till att greven inte får någon mer vila i sitt slott. Målet är dock långt borta och på vägen får man möta alla möjliga fiender och medhjälpare. Allt från små "Imps" till en kok kommer man att stöta på under spelets gång.
Hur ska då Cooper kunna handskas med alla dessa faror? Jo, med den högra styrspaken kan man attackera fienderna genom sparkar och slag. Man kan även ta upp över hundra förstörbara vapen att använda. Böcker, stolar, kvastar - ja, till och med svärdfiskar går att använda som vapen. Värt att poängtera är att en strid mot tio skelett kan gå väldigt hett till. Här flyger stolar, glasflaskor - och om man har tur, även skelettben.
Grabbed by the Ghoulies kan tyckas vara väldigt likt Nintendos Luigis Mansion. Jag kan inte förneka att Rare verkar ha fått inspiration ifrån Nintendos nyligen nämnda skräckklassiker. Samtidigt kan jag även påstå att Grabbed by the Ghoulies känns som en förfinad version av Luigis Mansion. Jag har sålunda klarat både Luigis Mansion och snart, tror jag, även Grabbed by the Ghoulies, och jag måste säga att detta är ett spel värt att köpa även om man tidigare spelat igenom Luigis Mansion.
Grafiken är oerhört stilfull i Grabbed by the Ghoulies. Här finner vi grafikstilen "celshadning" som tidigare använts exempelvis i Nintendos mästerverk The Legend of Zelda: The Wind Waker. Grabbed by the Ghoulies har även väldigt imponerande effekter. Allt från ljussättningen till diverse scenarion känns förträfflig.
Liksom grafiken är musiken och ljudeffekterna bra. Har ni tidigare spelat ett Rare-spel, med undantag för Golden Eye 007 och Perfect Dark, så kommer ni att känna igen de klassiska Rare-tonerna. Utan denna musiken hade spelet definitivt inte varit lika stämningsfullt.
Kontrollen i spelet är helt klart godkänd. Till en början kan det tyckas vara lite svårt att manövrera Cooper. Man glömmer lätt bort att man attackerar med den högra styrspaken istället för att byta kameravinkel med den. Något jag saknar är dock att man inte kan hoppa. Precis som i Luigis Mansion gillar slottsbesökarena att ha båda fötterna på marken.
Omdöme: Grabbed by the Ghoulies är en fröjd för ögat. Mycket stilfull grafik och underbara effekter. Detta sammanblandat med musiken och ljudeffekterna gör spelet till ett av de mest stämningsfulla spelen jag någonsin testat. Spelets livslängd kan ju diskuteras, men det finns även extra bonusutmaningar man låser upp under spelets gång. Dessa är faktiskt riktigt underhållande och de kan räknas som små minispel där du kan vinna brons-, silver- eller guldmedalj. Grabbed by the Ghoulies är ett spel för alla som någonsin lagt sina blickar på Luigis Mansion eller liknande spel. Det är även ett spel jag rekommenderar för alla åldrar. Rare är äntligen tillbaka!
Betyg: 8/10