Rockstar Games ÄR underhållningsvåld; kontroversiella spel som hittills skapat världsomfattande debatter, rentav en hysteri ikring att förbjuda flera av deras spel. Sannolikt gör de inget annat än tackar och bugar, det är ren publicitet för deras del. San Andreas är det femte spelet i serien som självt definierar ordet destruktiv. Vi har alla väntat på det, påstå inget annat. Med kulorna vinandes kring huvudet gräver vi oss långt ned i ghettot för att ta del av San Andreas - kanske Rockstar Games mest våldsamma spel i serien hittills...
Back in da hood
Efter att ha avtjänat ett flerårigt fängelsestraff återvänder nu Carl Johnson, även kallad "CJ", till Los Santos för att återgå till sitt gangsterliv. Efter en sisådär en hel minuts spelande har jag ådragit mig tillräckligt med åtalspunkter för att få skaka galler igen. Det finns ingen tid att förlora, genast påbörjar jag min jakt att bli den mäktigaste gangsterkungen. Hänsynslöshet är enda medicinen som hjälper så här långt ned i samhället!
Vägen till toppen är lång, mycket lång. Som i tidigare spel till Playstation 2 väljer man relativt fritt hur man tar sig dit, det finns gott om uppdrag att välja bland. I slutänden är det bara av godo att ha klarat alla uppdrag i valfri ordning för att storyn ska utveckla sig på bästa möjliga vis. Storyn vill du nämligen inte missa, hela spelet känns som en långdragen ghettorulle från början av 90-talet. Men det är förmodligen vad man har försökt förmedla också. Men influenser av filmer som exempelvis Menace II Society och Boyz n the Hood kan ni säkert få en hint om vad spelet har att erbjuda.
Tredje generationens spelkonsol
Grand Theft Auto - San Andreas fungerar tekniskt sett förmodligen sämst av de spel som finns till Playstation 2, flertalet buggar är mer påtagliga nu än förut. Man kan tycka att de senare spelen borde fungera bättre än tidigare, men så tycks inte fallet vara. Redan i Vice City gav försvinnande fasader på hus upphov till stark irritation, för att inte tala om när man trillar genom marken och står med gatsten upp till midjan.
En del av detta återfinns även nu, ibland den hittills i särklass värsta buggen. Första gången trodde jag min handkontroll fått fnatt, vid andra och tredje tillfället for kopparna i lägenheten; vid flera hektiskt eldstrider har min karaktär helt sonika satt sig ned på huk och vägrar röra på sig. Det går inte att ställa sig upp och inte att skjuta, där sitter man kvar antingen tills en kula borrar rätt in i hjärtat eller karaktären slutar larva sig.
Frågan är vad allt detta egentligen kommer av - en teknisk begränsning eller ren bugg? Utan att vara överkritisk vågar jag påstå att alla tre GTA-spelen till Playstation 2 är riktigt fula. Kanske orkar inte konsolen bära upp allt arbete ens med denna simpla grafik, krävs en tredje generationens enhet från Sony? Med en så ryckig, oprecis och dassig grafikmotor som vidare fylls av buggar kan inte spelet ta ut sin fulla rätt. Det begränsas och kan därmed inte få toppbetyg, spelet är ju inte fulländat. Då man inte tycks ha jobbat med grafikmotorn kvarstår även problem med kameraföringen. Tråkigt, men sant!
"Första vred jag av handkontroll på mitten..."
När man testar så mycket tv-spel som jag gör är det lätt hänt att man bli intolerant gentemot alla förbannade buggar som förmodligen lätt hade kunnat åtgärdas. I övrigt är jag en lugn och sansad person, men just när det gäller tv-spel kan jag alltså gå i taket. San Andreas drog det här till sin spets efter att min karaktär för femte gången satt sig på huk; först vred jag av handkontrollen på mitten för att sedan ställa mig och hoppa på den. Flinandes åt den minst sagt livlösa kontrollen som på vardagsrumsgolvet låg och tjippade efter en gnutta ström gick jag och hämtade en ny i garderoben. Till min stora förvåning inser jag vid återgång till spelandet att det INTE är handkontrollen det är fel på utan spelet, som jag alltså från början trodde. Deras förbannade bugg har alltså kostat mig en Dual Shock 2 handkontroll, måtte man fan vara så fräck att kräva ersättning för sveda och värk... i foten om inte annat...
Personlig prägel
För att göra sin karaktär mer personlig kan man nu besöka diverse butiker för att handla kläder, skor, "bling blings" eller för att göra tatueringar. Vidare kan man nu även gå på gym och bli biff, det räcker med att träna i en dryg vecka för att se ut som ett anabolamonster. Glöm heller inte att äta och röra mycket på dig för att få på definition på kroppen, garanterad brudmagnet! Allt för att göra just sin karaktär så speciellt som möjligt, det här är verkligen ett välkommet inslag. Framöver hoppas jag på en vidareutveckling då funktionen i sig är relativt begränsad ändå.
Gud vet hur många personer som agerar som röstskådespelare, för att inte tala om hur mycket musik de har rättigheterna att använda sig av. Precis som i Vice City återskapas känslan av vilket årtionden det är av musikutbudet. Att det nu, i San Andreas, är tidigt 90-tal tvekar man inte ens över.
Mycket nöje
I ett vimmel av glädjerus och småirritation befinner jag mig ändock mer hängiven till San Andreas än något annat spel på länge, det här är beroendeframkallande utan dess like. Det var länge sedan som jag spenderade så mycket tid med ett spel ihop med mina vänner, vi kan helt enkelt inte sluta spela. Vi uträttar våra behov; äter, sover, tränar och jobbar. Men utöver detta spelar vi så mycket det bara går!
Omdöme
Vi konsumenter visste ungefär vad som var att förvänta sig av San Andreas, men ändå lyckas Rockstar Games i alla fall förvåna mig med nya inslag. Det är gripande, beroendeframkallande och hänsynslöst på en och samma gång. Det är San Andreas - shoot or get shot!
Betyg: 9/10