Han skrev det själv på sin hemsida i går, att 2013 har varit det hittills största året i Håkan Hellströms karriär.
Jo, tack.
Fem grammisnomineringar, tre Rockbjörnar, en film som utgår från hans texter har legat etta på biotoppen och bara Avicii har spelats mer än Hellström på Spotify i år.
Lägg till att enbart turnépremiären i Göteborg i somras drog nära 30 000 personer och att Håkan fick en egen direktsänd timme efter framträdandet på "Allsång på Skansen".
Jo, 2013 har varit det största i Håkan Hellströms trettonåriga solokarriär.
Det är med andra ord en artist, som skämt bort oss gång, på gång, på gång med makalösa liveframträdanden, på absoluta toppen vi såg i Cloetta center onsdagen 18 december.
Om det märktes?
Åh, jisses.
Håkan Hellström med sitt vansinnigt skickliga, mångfacetterade sjumannaband tillsammans med körtrion, känd från tv, saknar motsvarighet i musiksverige.
Sällskapet har en nivå och bredd, som när det nu i det långa vinterturnéformatet får blomma ut ordentligt, man inte liksom kan få uppleva någon annanstans.
Det ska dock sägas tidigt, frontmannen kommer till Linköping med sargade stämband.
Håkan får kämpa genom kvällen och flera gånger räddas han av just den starka uppbackningen.
Jag vet inte om det beror på rösten eller att dynamiken i setet, med tyngdpunkt i soulballaderna, inte funkar inledningsvis. Trots en dunderskön "Du kan gå din egen väg", hjärtskärande övergång mellan "Jag har varit i alla städer" till "Gårdakvarnar och skit" och finaste av allsång i "Pistol" (oj, vilken synthversion!) har inte kvällen tagit fart på riktigt.
Men efter mellansnack om drömmar, skenande kometer, Shakespeare och SKF följt av dundrande leveranser av klassikerdubletten "Känn ingen sorg för mig Göteborg"/"Ramlar" och publikfavoriten "Valborg" är det inget snack.
Hemresan är magisk.
Innan den vinröda ridån visade sig satt Håkan Hellström på knä, framför Nils Berghs stora saxofonspel, och gnydde några verser av Eldkvarns "Kärlekens tunga".
När rysningarna lagt sig fick de nästan 3 500 i publiken se en avslutning jag bara hoppas någon lyckades få med på sin smarta telefon.
Bombastiska "När lyktorna tänds", "Det kommer aldrig vara över för mig" och en fullständigt galen "Kom igen Lena!" får stora delar av arenan att dansa.
Innan det är över skickar Håkan med hos julkorten "Du är snart där" och "Fri till slut" samtidigt som roddarna börja tömma scenen.
Håkan viftar hejdå till ett Linköping, som han ibland ville få till Västerås, och snart till ett 2013 han och vi sent kommer att glömma.
Tack för det!