Nytt och gammalt i symbios?
"When you kill for money, there are no rules" är den senaste devisen i den tredje upplagan av Hitman. Jag antar att det är så. Utan regler och moraliska rättesnören och med ett fritt tänkande kommer man långt här i livet. Speciellt om man är en klonad lönnmördare med endast fragmentariska minnen av sin bakgrund.
För er som inte var med när det begav sig är vår antihjälte ett nummer och en sifferkod i nacken. Tillverkad i ett laboratorium av forskare med högst tvivelaktiga syften, att nyttja som en tyst och ytterst dödlig kraft när- och varhelst behovet finns.
Som så ofta gick något fel på vägen. När vi kommer in i del tre i serien som våra danska grannar på Io Interactive skänkt oss befinner sig 47 på ett hotellrum i Paris. Vår historia upplevs i ett dimhöljt töcken. Vad som är självupplevda minnen blandar sig med hallucinogena episoder från vistelser runtom i världen. Vad väntar oss längre fram på den bloddrypande vägen?
Kvalitativt vattentrampande
Hitman har definitivt sin plats på topplistan över klassiska smygarspel. Men likt många uppföljare kommer den tid då det blir svårt att förnya sig. Man trampar vatten. Det mesta är sig likt i "Contracts". En del förändringar har dock Hitman genomgått. Det har lagts ett mörkare skimmer över vår välklädde mördare. Silent Hill och Max Payne bör ha inspirerat kodknackarna i Danmark. Detta är garanterat ett välkommet inslag för många spelare samtidigt som spelet blir mer allvar och mörker och mindre action med ett fånigt leende på läpparna. Däremot hade jag hoppats att grafikmotorn skulle hottats upp mer. Inför fyran (tja, varför inte?) eller kommande titlar blir det nog till att trimma motorn litet. Man skall komma ihåg att konverteringarna formaten emellan påverkar. Hitman: Contracts lär se bäst ut till PC, då det ursprungligen hör dit. X-boxen som lyft många spel grafiskt, hamnar här litet på efterkälken. Ljudet är riktigt bra oavsett visuella bryderier. Spelar ni som jag på en hyggligt fet tv/skärm, dra ner persiennerna och höj volymen. En klart stämningshöjande faktor.
Annars färdas du hit och dit i världen, tar människor av daga med alltifrån AK47:or till din gamle vän strypsnaran. Mellan uppdragen följer härligt vackra mellansekvenser att njuta av. Men kunde man inte fullföljt det mörka, hårdare temat? Mer "inre kamp" à la Max Payne, litet specialrörelser eller... ja, mer nytt än gammalt i ny kostym.
Bra, oavsett...
Det är inte så invecklat egentligen. En uppföljare är ofta lättrecenserad, speciellt om man sneglat på tidigare upplagor. Hitman 3 är ett bra spel, såväl för gamla som nya spelare. Man hade dock hoppats på litet mer. Bättre grafik, något mer av det djup som ligger inbäddat i storyn men alltför sällan dyker upp till ytan. Mer djup och kvalitet. Istället fortsätter man på den inslagna vägen vilken man förstås behärskar. Att man inte tagit steget ut till ett rejält onlineläge är en brist många med armtjock kabel kommer sakna. På det hela taget bra om än inte mästerligt. Fast nu tror jag att jag skall sätta mig ner i sällskap av en stor kopp kaffe och en viss kodförsedd agent.
Hej på er.