Första värlskriget såg aldrig sitt slut, andra världskriget såg därmed aldrig sin början; åren gick, fler människor än vad man någonsin kunnat ponera fick sätta sina liv till. Lite drygt femtio år efter att kriget startat, där tar Iron Storm sin början, närmare bestämt år 1964. Nedslungad i skyttegravarna med kulor vinandes runt huvudet är det ens uppgift att avancera för de allierade truppernas fördel och störta sina motståndare.
Utvecklarna bakom Iron Storm, Rebellion, har på sin meritlista över producerade spel fina titlar som bland annat Delta Force och Alien VS Predator. Just Iron Storm finns sedan tidigare även till PC, men just denna version till Playstation 2 har utgivarna själva skyltat med skall vara kraftigt omarbetad. Huruvida detta faktum stämmer eller ej kan jag inte uttala mig i, men PC-versionen måtte i sådana fall ha varit en ren och skär besvikelse för alla gamers.
Favoriserad genre
Just denna genre av spel, FPS, har alltid legat mig varmt om hjärtat; det är inte mycket som går upp mot stenhård, våldsam och snabb action med en fullmatad hagelbössa i ena handen och en handgranat i den andra. Spel som Quake, Counter Strike och Timesplitters gör mig knäsvag utan tvekan. Lyckligtvis befinner sig nu Iron Storm inom just denna genre, med andra ord bör det kunna tilltala mig. Men ärligt talat så känns det här ungefär lika intressant som om det första Medal of Honor till Playstation skulle ha släppts idag.
Mätt i dagens mått saknar spelet flera vitala fragment för att kunna klassas som riktigt bra, eller ens bra. Till att börja med ser det visuella ut att vara handplockat från något spel som har ett par år på nacken, kanske något i stil med Red Faction eller Quake III. Nu om någonsin bör väl de flesta utvecklarna ha lärt sig att programmera till Playstation 2, därmed anser jag att man bör kunna kräva lite mer än så här.
Just styrningen av denna typ av spel till Playstation 3 vet jag att många uppfattar som svårkontrollerad och fri från ordentligt precisionsarbete med siktet. Visst kan jag ge ett visst medhåll, men med tiden har jag lärt mig att se det fina i att kunna styra spelet med en handkontroll istället för mus och tangentbord.
Granatsplitter i benet
Hur som helst, styrningen i Iron Storm följer den standard som jag vågar påstå är satt för dessa spel. Undantaget är däremot bytet av vapen som emellertid känns lite slött, vidare finns det heller inget snabbknapp att kasta granater med. I stridens hetta finns ingen tid att ödsla på att börja stressa runt i arsenalen efter en granat.
För att skapa en kaotiskt och påtaglig stridsmiljö krävs det realistiska ljudsättningar. Ljudet i Iron Storm är inte helt uppåt väggarna, men lika realistiskt som i exempelvis Battlefield 1942 känns det inte. När man kryper runt i skyttegravarna och hör kulorna vina runt hjälmen får man mer känslan av att kräla runt i en urholkad sandlåda med småungar som på båda sidorna om lekplatsen kastar sten och skriker åt varandra. Kort och gott har arbetet gått åt rätt håll med är inte fulländat.
Omdöme
Iront Storm är en relativt kort men intensiv upplevelse, i väntan på ett desto bättre FPS kan spelet betraktas som ett skapligt substitut. På flera plan saknar spelet riktig genomslagskraft på spelmarknaden, förmodligen kommer detta liksom många andra spel att damma igen på spelhyllan.
Betyg: 5/10