I vanlig anda reser 007 jorden runt för att rädda jorden från stora hot (!), denna gång är det Rafael Drake som drar i trådarna. Här ska det drickas Dry Martini, köras lyxbilar, charma vackra kvinnor samt knäppa en och annan skurk. Har man sett en Bond-film har man sett dem alla i princip, samma sak gäller spelen med undantag för kvalitén.
När Golden Eye släpptes till Nintendo 64 var jag och hela min bekantskapskrets i extas, vi spelade multiplayer i flera månader så fort vi fick tillfälle. Det spelet hade vi Rare, som Nintendo nyligen sålde till Microsoft, att tacka för. Denna gång har licensen gått till Electronic Arts och det är inte fy skam det heller kan man tycka. Eller är det så?
Efter fem minuters spelande letade jag febrilt efter inställningar till de analoga spakarnas känslighet som är alldeles för söliga. Det tar säkert tre sekunder att vända sig om och vilken testosteronladdad idiot väntar så länge på att klämma på avtryckaren till sitt automathagel för att se självaste James Bond singla ned mot marken? Ingen, det är irriterande segt! Men skjuter gör han direkt på kommando, mycket duktigt. Trots att jag höll på att slita öronen av mig i ren förtvivlan för att 007 rör sig för sakta så lyckades jag ta mig igenom hela spelet. Men som om det skulle ha varit någon bedrift när det inte tog mer än fyra timmar att röja upp vartenda bana.
De roligaste momenten är helt klart bilfärderna som är väldigt välgjorda. I månskenet blänker min välputsade Aston Martin mer än väl, i vanlig ordning har den diverse extrautrusning. Kanske skulle de ha gjort ett bilspel av hela idén istället...
Många sitter förmodligen och inväntar min bedömning av hur spelet fungerar i multiplayer, det är ju trots allt det första som många tänker på när man nämner James Bond i kombination med TV-spel. Som den benhårda kritiker jag är måste det meddelas att denna del är en besvikelse. Det beror i sin huvudsakligen på två ting. Till att börja med har den hårda konkurrensen på marknaden gjort att spelutvecklarna tagit standarden så mycket högre upp än vad Nightfire når. Ta bara Timesplitters 2 som exempel, det är enligt mig bland det bästa multiplayer-spelen på marknaden av samma typ som just Nightfire. Golden Eye var bra för sin tid, men då fanns inte spel som Timesplitters men nu finns de. Bättre lycka nästa gång EA.
Omdöme: Tyvärr är inte det här spelet vad man förväntar sig trots att det är ett unikt manus samt att grafiken fått sig en liten extra färgklick. Det här är inte alls vad Golden Eye var för Nintendo 64, främst beroende på att kontrollen är alldeles för sölig och att hela spelet är fort kort. Men det är klart, ska man klara vartenda bana på alla svårighetsgrader har man att göra ett tag men så kan man inte tänka ju. Det är ju fortfarande samma smörja man måste gå igenom gång på gång. Inte ens för mig som är inbitet Bond-fan duger det här som spel i hyllan, med nöd och näppe är det här medelmåttigt. Ett plus i kanten tilldelar jag i alla fall bilkörningen som räddar betyget till viss del. Om ni verkligen funderat på att köpa det här så hyr det åtminstone först.
Betyg: 3/6 godkänt