Utgångsläget är märkligt men lyckligtvis inget som uppmärksammas under spelets gång särskilt mycket, de som alltså i mina ögon är onda är med andra ord goda. Förslagsvis förbiser även ni denna avvikelse och ser spelet för vad det är, ett sprängfyllt actionlir i riktigt arkadanda!
Det var inte igår man såg skymten av ett actionlir med smak av den gamla skolan. Till synes kan det bli taget för en fartfylld och brutal variant av Metal Gear Solid, men riktigt så roligt ska vi inte ha. Som finslipad mördarmaskin har man i uppdrag att vända uppochned hela världen snarast möjligt, till sin hjälp har man en välbalanserad arsenal beståendes av alla tänkbara vapen som man orkar bära med sig. Det lär behövas, fulingarna ute i fält får en myrstack att se ut som en glesbygd.
Det lämnas inget utrymme för att tänka, här behövs inga uppgraderingar eller svåra uppdrag att lösa. Skjut på allt som rör sig, ta alla vapen du kommer över och tryck på alla knappar som lyser så fixar sig biffen lagom till lunchen! Som jag sa, det här är inget annat än ett actionlir i sann arkadanda. Som omväxling i djungeln av försök till originella och invecklade spel känns det lättsamt att ta till sig ett spel av den här typen, det blir som ett andrum i spelhavet.
Vår hjälte, som är och förblir namnlös, rör sig smidigt för att vara en mördarmaskin. Ibland slår hans sinne om till läget "förståndshandikappad" och vill inte riktigt vara med i leken när det gäller att gömma sig bakom hinder, men det är väl för mycket och begära att en robot ska tänka lite själv. Förmodligen är det bara något kugghjul som glappar en smula.
Grafiken känns relativt clean samt fri från anspråk till årets mest detaljrika spel, allt som behövs finns där. Tur är väl ändå att detaljrikedomen håller lite lägre mått, enheten vill nämligen inte alltid hålla samma tempo som jag själv. När det blir rörigt på skärmen blir det inte bara rörigt i min urholkade ekstam till huvud, utan allt börjar gå för d*ävla sakta också... ungefär som när man köpt ett nytt spel och har överskattat sin dator lite för mycket.
Det smattrar, smäller och dundrar men något soundtrack till "Plutonen" är det då rakt inte. Så här i efterhand kan det kännas lite avigt, under min hektiska speltid hade jag helt enkelt för mycket att skjuta på för att lyssna till andra toner än de min bössa lämnade ifrån sig. På tal om speltid är Kill.Switch i kortaste laget, det tog mig knappt fyra timmar att skapa kaos på vår planet. Att spela om spelet på en högre svårighetsnivå tror jag då inte blir något problem däremot, med tanke på att det krävdes noll verksamhet från spelarens sida.
Omdöme: Kill.Switch är helt befriat från värre tankeverksamhet, bli barn på nytt, lek Rambo och njut så länge det varar. Namco satsar nog knappat på årets spel med denna titel, buggar och nödvändiga uppdateringar är ett faktum. Trots detta är spelet riktigt roligt!
Betyg: 6/10