1950-talet. Ur högtalarna strömmar Elvis Presley och Bill Haley. Världen ser framtiden an med tillförsikt efter andra världskrigets slut. Men oron för kommunismens frammarsch lever kvar, och mellan USA och dåvarande Sovjetunionen inleds ett tyst, kallt krig. Mellan 1950 och 1953 rasar ett krig som för evigt fick Koreaner och många andra att memorera och förbanna den 38:e breddgraden.
Mer än 40 år efter krigets slut är det fortfarande spänt i landet. Kriget mellan Nord- och Sydkorea präglades av västvärldens rädsla för tyranni, diktatur och kommunism. De både supermakterna på ömse sidor om Stilla Havet bidrog flitigt till kriget med såväl vapen och manskap.
Det är i detta något bortglömda scenario tjeckiska Plastic Reality placerar oss, hjältarna, porträtterade av kommandosoldater med individuella färdigheter. För alla som någon gång ens hört talas om Commandos-serien är det här i stort och smått samma sak, bara utspelat i en annan miljö, och inte lika bra utfört.
Stabilt, som Dr. Alban sade
Jag säger det rakt av. Jag hatar PC-spel ibland. Överhuvudtaget avskyr jag allt vad drivrutiner, programvara och buggar heter. Spelupplevelsen i Korea är totalt avhängig av hur mycket problem spelet ger den enskilde individen. Alltså, är ni sugna på att smyga, skjuta och klura i Sydostasien, vänta ett par veckor. På supportavdelningen försäkrade de mig nämligen om att en patch är på gång. Själv har jag ansträngt mig för att ens få igång spelet. När det väl lyckades, har jag därefter fått spela utan ljud. Det är ingen höjdare kan jag säga.
Det som retar mest är att många tillverkare är så måna om att få ut sin produkt att de knappt verkar bry sig om sina köpare. Att allt fungerar är ju för sjutton a och o i spelbranschen! Ett företag som Blizzard (Warcraft-seriens skapare) betatestar sina spel i många månader för att veta att man släpper en stabil produkt. Tjeckerna borde ta lärdom.
Standardspel med förutsättningar
Om man nu mot förmodan inte får problem, väntar ett standardspel efter introt till bredden fyllt av kartor och marscherande soldater. Spelet kan inte direkt anklagas för att vara speciellt svårt - det handlar mest om hur mycket tålamod man har, som i många spel mallade efter Metal Gear Solid eller nämnda Commandos. Här skall du infiltrera, spränga byggnader och kapa tåg, allt för att det goda, läs USA, skall segra i Korea.
Du förfogar över ett gäng figurer vars färdigheter förstås behövs varenda en i din färd mot framgång. Du hanterar såväl fordon som kulsprutenästen och ålar dig genom barrskog med en inlevelse som kunde ha varit bättre. Å andra sidan, hur mycket inlevelse kan man få utan ljud? Kameran är zoom- och roterbar, grafiken tjusig och uppdragen dussintalet. Kontrollerna kunde vara mer lätthanterliga, men vållar inga större problem. Förutsättningarna finns här. Men det har gjorts bättre, och definitivt stabilare!
Omdöme
Man behöver inte vara medlem i Mensa-klubben för att förstå att mitt slutbetyg inte blir speciellt högt. När man skalat ner Korea: Forgotten Conflict kvarstår ett spel som är klart godkänt, när och om det fungerar. Ett spel som betydligt fler än jag haft problem med. Gillar du smygarskjutare, kika efter uppdateringar på hemsidan och se till att ha de senaste drivrutinerna till ditt system. Annars hittar du nog Commandos 2 eller Splinter Cell till budgetpris nuförtiden...
Betyg: 4/10