Under den tiden hinner hypokondrikern Argan med två lavemang, flera läkarbesök och nästan gifta bort sin dotter med fel person. Samt motionera runt fåtöljen i jakt på sin sturska piga. Allt mycket roande.
Molière förnyade den franska teatern genom att dra viktigpettrar vid näsan. Satiren ”Den inbillade sjuke” hade urpremiär 1673 och Molière dog strax på kuppen.
Mitt på den stora persiska mattan tronar Argans och Jörgen Mulligans kuddfyllda öronlappsfåtölj. Två enklare stolar framför en fantastisk guldornamenterad vikskärm. En hög kista och en stort kopparfat kompletterar Gästabudssalen som är i strålande originalskick.
Argan, den rike hypokondrikern, är för läkare vad sockerbiten är för flugorna. Nattmössans härskare för lystet bok över mediciner och lavemang och styr sitt hem med den inbillningssjukes kraft – ”Skrik inte, jag kan få hjärnskakning”. Han bestämmer över dottern, nyttjar sin svaghet som vore den ekivok gentemot hustrun. Framför allt gormar och svär han åt sin piga. För att vara så krasslig är Jörgen Mulligan i fin form.
I klassiska deckare handlar det om sex eller pengar, helst både och. Eller helst inte. Vad Tina Leijonbergs hustru Béline egentligen tycker om den äktenskapliga samvaron visar hon övertydligt, för publiken. Maken stryker hon medhårs så att testamentet snart är i hamn och styvdottern lika snart är utmanövrerad.
Eller skulle vara – om det inte vore för den trogna Toinette. Carina Perenkranz sturska piga talar klarspråk, protesterar och sätter krokben för sin husbonde samtidigt som hon aktar sig noga för käppen i dansen runt fåtöljen. När förnuft, i samråd med Nicolas Silfverskölds rekorderliga Béralde, inte hjälper tar hon till list.
Ljuv är Angélique i varmgul klänning, välfunnen ur Östgötateaterns förråd. Löftesrik är kärleken till ynglingen Cléante. Handplockade Vanna Mantefors och Lukas Ahlin sjunger kärlekens duett alldeles charmant.
Mattias Schönbeck och Lars Fager gestaltar tillsammans minst tre läkare och en apotekare. Som far och son gör de en dråplig läkarduo à la tupp och tuppkyckling. Schönbecks underhuggare till apotekare vill ingen möta en mörk natt.
Uppsättningen är traditionell. Här görs inget omak med att tolka pjäsen i en annan tid. Molière var klar och tydlig om människors moral i en tid då en burgen man hade absolut makt och hans kvinnor ingen, utöver vad de lyckades utvinna genom olika strategier. Krumelurer är de alla.