Crash Bandicoot, Spyro och Link i Zelda. Alla har de sprungit, flugit och hoppat sig in i mångas spelhjärtan. Nu får de assistans i form av en tuff liten tjej i rastaflätor.Vi har testat Kya - Dark Lineage.
Inledningen är kort, storyn vanlig men funktionell i vilket spel eller film som helst. Kya och hennes halvbror Frank sugs in i en annan dimension och hamnar i en värld full av äventyr och spänning. Det visar sig att Kyas far genom mystiska experiment även han anlänt till samma plats. Numera kallar han sig Brazul och är ledare för de vargliknande varelser du skall försöka besegra. Nu är det förstås upp till dig allena att ta dig och din bror tillbaka samt rädda allt och alla. Gör ett par mackor och en kopp kaffe eller oboy och sätt igång!
Spelet är ett sedvanligt plattformsäventyr utan nämnvärda överraskningar. Du klättrar, surfar och hoppar dig fram i spelet och använder dig av allehanda ting du hittar, får eller köper. De elaka vargarna, wolfuns, är i själva verket besatta bybor, s.k. nativs, i den byn du anlänt till. Efter du däckat dem kan och måste du utdriva vargdemonen, dvs. förvandla dem tillbaka till bybor igen. Till detta behövs små kristaller som du får efterhand du rör dig genom världarna. Givetvis blir vapnen större och bättre, precis som dina färdigheter uppgraderas. Byborna du fritar bygger dessutom affärer där du handlar dina vapen och den utrustning du behöver. En fiffig som nödvändig cirkel, alltså. Du måste med andra ord utföra vissa saker utöver de huvudsakliga uppdragen. Här och där springer man även på minispel, som få plattformsspel med självaktning klarar sig utan.
Till din hjälp har du, utöver din egen kaxighet vilket Kya har gott om, vissa av byborna, framför den äldste Atea. Med hjälp av telepati och en uggleliknande vän guidar han dig igenom speciellt krångliga passager. Överlag är dock spelet lätt. Det är heller inte speciellt våldsamt. Som i de flesta plattformare finns här inget blod och när dina fiender besegras sker det i en tecknad, lättsam stil. Jag skulle kunna rekommendera det från kanske tio år och uppåt, även om det yngre gardet förmodligen skulle få svårt att förstå allt.
Kya kämpar oförtrutet på i en bandesign som är genomtänkt om inte fantastisk. Det mesta i spelet håller sig på en bra nivå. Få saker briljerar, få saker är rentav dåliga. För alla som har den ledlöse Rayman eller Robin Hood-wannabe:n Link i Zelda som idoler, spring och köp. Det har en bit kvar upp till giganterna Ratchet & Clank, Rayman och Zelda, men faller absolut inte igenom canvasen ner till de undermåliga budgetspelens nivå. Det är små bitar som separerar "mycket bra" och "underbart".
I Kyas fall är det helt enkelt att nämnda jättar är bättre på det mesta. Roligare banor, snyggare och kanske framför allt, mer genomarbetade karaktärer. Här finns inte lika mycket humor som i exempelvis Ratchet & Clank. Ljudet är inte lika bra och inte röstkaraktäristiken heller. Något som är alltför vanligt på konsoler är omöjligheten att klicka sig förbi filmsekvenser. Så även här tyvärr.
Omdöme:Har du inget akut behov av att köpa ett plattformsspel just för tillfället, vänta tills priset sjunkit en aning. Annars är Kya ändå ett helt okej köp. Letar du efter det bästa spelet i sin genre just nu, köp Ratchet & Clank, oavsett om det är det första från förra julen eller det helt nya "Going Commando". Annars är Rayman 2 eller Zelda Windwaker (utgåvan med två extraspel förstås) bra val.
Betyg: 7/10