Den äldre delen av läsarkretsen kanske minns "Microprose" gamla hit "Darklands"? Det var ett rollspel som blandade magi och monster med ett någorlunda historiskt korrekt medeltida Tyskland. I "Lionheart" har man istället en stor del av Europa att utforska men i övrigt påminner spelen en del om varandra.
På 1100-talet inträffade en övernaturlig katastrof som ledde till att magi, monster och demoner fick fotfäste i vår värld. Sedan dess har inget varit sig likt. I "Lionheart" är du en ättling till kung "Rickard Lejonhjärta", jagad av okända män som vill åt den magiska demon du bär inom dig. I likhet med "Baldur´s Gate" får du färdas runt i spelvärlden och lösa olika uppdrag medan du samtidigt försöker lösa ditt eget mysterium.
Handlingen är inget märkvärdigt, det är däremot spelvärlden. Här kan du stöta på kända historiska personligheter, både verkliga och fiktiva. Dessa, liksom andra invånare, kan ge dig ledtrådar, föremål eller nya uppdrag. "Shakespeare" vill ha hjälp mot en lånehaj. "Nostradamus" behöver beskydd och så vidare. Uppdragen är väl varierade och har en hel del underhållande vändningar varför det blir intressant att faktiskt lösa så många man kan.
När spelet börjar befinner man sig i "Barcelona". Här kan man alliera sig med någon av de stora fraktionerna som finns i världen. Inkvisitör, tempelriddare eller wielder (magiker). Beroende på vilken av dem du går med i får du olika uppdrag och spelet utvecklar sig olika beroende på det. Därför blir spelbarheten lång då man kan starta om och följa andra trådar i spelvärlden som kanske inte dök upp första gången. Dessutom kan du spara din karaktär och använda den när du börjar om.
Att skapa och förbättra sin rollperson är ganska snarlikt det i "Fallout". För varje level du går upp får du ett visst antal poäng du kan dela ut på olika färdigheter och magiska förmågor.
Dessutom får du då och då välja något som kallas för "Perks" vilket är speciella egenskaper som oftast aktiveras av sig självt. Det här karaktärssystemet är egentligen den enda likheten med "Fallout" då resten mer eller mindre ser ut och fungerar som "Baldur´s Gate".
Grafik och ljud är klart över medel och går inte egentligen att anmärka på. Faktum är att det inte är mycket som går att kritisera i "Lionheart". Tillverkarna har påstått att de inte kunnat göra allt de ville på grund av tidsbrist. Om så är fallet har de gjort ett ganska bra jobb med att dölja det. Visst finns det smådetaljer som under andra förhållanden skulle kunna dra ner betyget. Som till exempel att konversationer med andra karaktärer ibland blir väl röriga. Eller att det inte går att markera en fiende när man har pausat (som i "Baldur´s Gate"). Men saken är den att det aldrig blir särskilt störande då övriga funktioner i spelet fungerar så utmärkt.
Det var faktiskt länge sedan jag såg ett menysystem i ett spel som fungerade i sådan harmoni med spelandet som i "Lionheart". I övrigt kan jag nog ändå få känslan av att skaparna ville ha med mer av ganska mycket i spelet. Det blir aldrig tydligt men man anar det då och då därför tror jag dessbättre att vi kommer få se åtminstone en expansion till detta spel. Och mer av "Lionheart" känns som precis vad spelvärlden behöver just nu.
Som jag nämnt finns det små detaljer här och där som jag skulle kunna anmärka på men när helheten är så pass välbalanserad känns de som obetydliga. Många av dessa småsaker kommer säkert att åtgärdas i kommande patchar till spelet, dessutom gissar jag att ett expansionspaket inte är långt borta, men till dess kommer "Lionheart" att räcka långt och länge. Roligare än så här blir det nog inte i år.
Betyg: 8/10