Den Àldre delen av lÀsarkretsen kanske minns "Microprose" gamla hit "Darklands"? Det var ett rollspel som blandade magi och monster med ett nÄgorlunda historiskt korrekt medeltida Tyskland. I "Lionheart" har man istÀllet en stor del av Europa att utforska men i övrigt pÄminner spelen en del om varandra.
PÄ 1100-talet intrÀffade en övernaturlig katastrof som ledde till att magi, monster och demoner fick fotfÀste i vÄr vÀrld. Sedan dess har inget varit sig likt. I "Lionheart" Àr du en Àttling till kung "Rickard LejonhjÀrta", jagad av okÀnda mÀn som vill Ät den magiska demon du bÀr inom dig. I likhet med "BaldurŽs Gate" fÄr du fÀrdas runt i spelvÀrlden och lösa olika uppdrag medan du samtidigt försöker lösa ditt eget mysterium.
Handlingen Àr inget mÀrkvÀrdigt, det Àr dÀremot spelvÀrlden. HÀr kan du stöta pÄ kÀnda historiska personligheter, bÄde verkliga och fiktiva. Dessa, liksom andra invÄnare, kan ge dig ledtrÄdar, föremÄl eller nya uppdrag. "Shakespeare" vill ha hjÀlp mot en lÄnehaj. "Nostradamus" behöver beskydd och sÄ vidare. Uppdragen Àr vÀl varierade och har en hel del underhÄllande vÀndningar varför det blir intressant att faktiskt lösa sÄ mÄnga man kan.
NÀr spelet börjar befinner man sig i "Barcelona". HÀr kan man alliera sig med nÄgon av de stora fraktionerna som finns i vÀrlden. Inkvisitör, tempelriddare eller wielder (magiker). Beroende pÄ vilken av dem du gÄr med i fÄr du olika uppdrag och spelet utvecklar sig olika beroende pÄ det. DÀrför blir spelbarheten lÄng dÄ man kan starta om och följa andra trÄdar i spelvÀrlden som kanske inte dök upp första gÄngen. Dessutom kan du spara din karaktÀr och anvÀnda den nÀr du börjar om.
Att skapa och förbÀttra sin rollperson Àr ganska snarlikt det i "Fallout". För varje level du gÄr upp fÄr du ett visst antal poÀng du kan dela ut pÄ olika fÀrdigheter och magiska förmÄgor.
Dessutom fÄr du dÄ och dÄ vÀlja nÄgot som kallas för "Perks" vilket Àr speciella egenskaper som oftast aktiveras av sig sjÀlvt. Det hÀr karaktÀrssystemet Àr egentligen den enda likheten med "Fallout" dÄ resten mer eller mindre ser ut och fungerar som "BaldurŽs Gate".
Grafik och ljud Àr klart över medel och gÄr inte egentligen att anmÀrka pÄ. Faktum Àr att det inte Àr mycket som gÄr att kritisera i "Lionheart". Tillverkarna har pÄstÄtt att de inte kunnat göra allt de ville pÄ grund av tidsbrist. Om sÄ Àr fallet har de gjort ett ganska bra jobb med att dölja det. Visst finns det smÄdetaljer som under andra förhÄllanden skulle kunna dra ner betyget. Som till exempel att konversationer med andra karaktÀrer ibland blir vÀl röriga. Eller att det inte gÄr att markera en fiende nÀr man har pausat (som i "BaldurŽs Gate"). Men saken Àr den att det aldrig blir sÀrskilt störande dÄ övriga funktioner i spelet fungerar sÄ utmÀrkt.
Det var faktiskt lÀnge sedan jag sÄg ett menysystem i ett spel som fungerade i sÄdan harmoni med spelandet som i "Lionheart". I övrigt kan jag nog ÀndÄ fÄ kÀnslan av att skaparna ville ha med mer av ganska mycket i spelet. Det blir aldrig tydligt men man anar det dÄ och dÄ dÀrför tror jag dessbÀttre att vi kommer fÄ se Ätminstone en expansion till detta spel. Och mer av "Lionheart" kÀnns som precis vad spelvÀrlden behöver just nu.
Som jag nÀmnt finns det smÄ detaljer hÀr och dÀr som jag skulle kunna anmÀrka pÄ men nÀr helheten Àr sÄ pass vÀlbalanserad kÀnns de som obetydliga. MÄnga av dessa smÄsaker kommer sÀkert att ÄtgÀrdas i kommande patchar till spelet, dessutom gissar jag att ett expansionspaket inte Àr lÄngt borta, men till dess kommer "Lionheart" att rÀcka lÄngt och lÀnge. Roligare Àn sÄ hÀr blir det nog inte i Är.
Betyg: 8/10