Det är inte mer än fem, kanske sex, månader sedan jag hörde talas om Manhunt för första gången. Men det är inte att räkna med något annat när vi talar om en produktion av Rockstar Games, det är i regel tämligen knapphändiga med information om sina kommande titlar. De kittlar och retas enbart med konsumenterna och slår sedan på stort, det har de all rätt att göra så länge de håller samma kvalité på sina stora titlar. Att det lagts ned resurser på Manhunt krävs det inte att man är någon kvantfysiker för att räkna ut. Det här kan ni räkna med att tycka om, besanna mina ord!
Spelidén kring Manhunt är det sjukaste, vidrigaste och bland det mest genomtänkta jag skådat i mannaminne. Föreställ er en blandning av Metal Gear Solid och Silent Hill, addera sedan det vidrigaste och mest brutala inslag du kan tänka dig så är du inom räckhåll för Manhunt.
Det är inte alla som får en andra chans att slippa sin dödsdom, äran tillfaller James Earl Cash. Vad är haken? Ja, inte är den liten... fördelarna är små och tveksamma. Man släpps lös i något man kan kalla en fristad, Carcer City, där det gäller att ta sig fram utan att få ryggraden utsliten. Alla i din omgivning är på jakt efter dig, lite grann som filmen Running Man om någon minns den? Det gäller att vara på sin vakt och ta sig fram ljudlöst, blir man upptäckt själv utan att hinna oskadliggöra fienderna är det dags att börja räkna ned.
Som om inte detta vore grymt nog har man någon som hela tiden vakar över ens axel och befaller en att göra vissa saker, allt för att i slutänden få schysta rullar att sälja... det är ju trots allt inget annat än en obarmhärtig filmproduktion man deltar i. Valiant Video Enterprises är ett påhittat företag som säljer s.k. "snuffmovies", filmerna är just dessa som man själv deltar i. För att vara sin "röst" till lags gäller det att vara så grym som möjligt i sina avrättningar.
Rockstar Games har verkligen lyckats skapa ett brutalt och stämningsfullt spel, det här är snudd på mästerverk i mina ögon! För er som tror att det här är renodlad fighting misstar ni er, föreställ er själv hur det skulle vara om en hel stad väntar på att få slita en i stycken... då stoltserar man inte direkt fram som någon hjälte. Det gäller att vara taktiskt och intelligent i sitt tänkande för att göra stora framsteg.
Hela tiden ligger det ett halvdisigt filter över skärmen, sannolikt för att skapa den riktiga känslan av vidrig filmproduktion. Grafiskt är spelet snäppet under Silent Hill 3, finslipas Manhunt en aning ligger det nog kant i kant för att åtminstone få mig att må illa av allt våld. Nu hänförs man, det är verkligen sjukt brutalt och blodigt.
Kontrollen irriterar och ställer ibland till rikligt med problem i pressade situationer. James rör sig lite klumpigt, någon ninja är han inte direkt, men med alla muskler han bär på är det väl inte lätt att fladdra fram som en fjäril heller. Han ser snarare ut som ett ånglok vid språng!
Hand i hand inkluderar ett skräckspel välkomponerade ljudslingor, discodunk får ni leta efter på annat håll. Det här är snarare en modern version av 70-talets metod att skrämma biobesökare vi blir bemötta av, ofta plötsliga och hetsiga ljud som får en att nästan sätta i halsen.
Omdöme: Manhunt har tagit mig och min tillvaro med storm, det här är årets grymmaste nykomling i min spelsamling. För alla er med starka nerver befaller jag att ni införskaffar spelet på stört! Spelare under arton år rekommenderar jag definitivt inte att stifta bekantskap med James.
Betyg: 9/10