I detta nya Mega Man-spel till Gameboy Advance tar man sig inte riktigt rollen som Mega man utan som en av han eller 6 andra karaktärers coachar. Det handlar om Battlechips. Spelet är uppbyggt runt att kombinera olika typer av chip i en dödlig kombination. Hur fungerar nu detta? Vid första anblicken är det allt annat än enkelt. Spelet utgår ifrån en karaktär, i det här fallet Mega Man. Sen bygger man på med chip av olika slag i en utåtgående triangel. Första är två, andra tre och slutligen fyra. Det finns olika typer av chip. Försvarschip, attackchip och chip med olika fördelar till exempel eld eller vatten. Varje omgång väljs en kombination av chip ut för att göra slut på sin motståndare. De låter krångligt och man måste i princip se det med egna ögon för att förstå vad det går ut på.
Vad ska man göra då? Tja, egentligen inte speciellt mycket. När striden väl sätter igång kan man i princip lägga ifrån sig sin Gameboy och bara titta. Det enda man kan göra är att vid två tillfällen lägga till ett chip man lagt som reserv. En procentmätare som hela tiden ökas avgör om det lyckas.
Svårigheten i spelet ligger i själva strategin. I början är allt jättelätt men sen händer grejer. Man måste kombinera olika karaktärer med olika chip eller se till att förstöra motståndarens chip genom attacker som skadar dem. Det blir ruskigt krångligt med andra ord. Innan matchen kan man göra en utvärdering av sin motståndare och allt för många gånger suckar Mega Man och skvallrar om ond bråd död.
Det finns en del olika turneringar och spelvariationer samt en shop där man kan inhandla slumpmässigt valda chip men mycket mer bjuds det inte på. Personligen sliter jag mitt hår när jag kör fast och hela tiden måste bygga om sina uppställningar.
Men är spelet helt genomruttet? Jag måste erkänna att jag dras till det på något sätt. Det kan vara den sköna musiken, eller den sköna känslan av när ett riktigt chansbygge av chip ger utdelningen. Jag återvänder ibland till spelet men bara för korta stunder.
Det borde knappt få stå Mega Man på det här spelet. Hans medverkan är egentligen noll men det är antagligen ett sätt att sälja spel. Hur som helst kan jag knappast rekommendera det här till någon. Det är ett krångligt och frustrerande strategispel som knappast kommer att charma många. Ibland har de små ljuspunkter men oftast som alltid släcks de i takt med att spelet i princip bara upprepar sig. Mega Man är fortfarande bäst på mitt 8-bits. Basta.
Betyg: 3/10