Hans debut till Gamecube är i ärlighetens namn inte särskilt imponerande. Capcom har valt att göra en blandning av olika spelmoment som action, några enkla pussel och ett par rollspelsinslag lite här och var.
Spelet som i grund och botten är ett 2D plattformsspel har förvandlats till en blandning mellan 2D och 3D. Man blir varken slagen av grafiken eller omgivningarna även om den ibland kan kännas ganska trevlig att hoppa omkring i. Det känns nästan som att färgerna är överdrivet skarpa och tydliga för att man som spelare ska få en sån glad känsla i magen som man bara kan, och även om jag inte är stolt över det, så måste jag säga att Capcom åtminstone lyckats lura mig.
Gamla Megaman spelare kommer att känna igen sig eftersom Transmission följer en ganska rak Megaman-linje rent spelmässigt. Även om spelet bjuder på dom två inslagen rollspel och pussel så ligger fokuseringen fortfarande kvar på renodlad action. Dom tidigare delarna, och då syftar jag i synnerhet på spelen till Nintendos 8-bitare, byggda alla på ren spelglädje framför pussel och annat krimskrams. Och även om inte Transmission bjuder på riktigt samma ingredienser som dessa nu kultförklarade spel, så känner man ändå igen någonting där bakom som liknar den gamla känslan.
Omdöme: Megaman Network Transmission kommer tyvärr inte upp i samma klass som hans tidigare spel. Egentligen kanske man inte ens borde jämföra Capcoms nutida Megaman-spel med dom gamla spelen till Nintendos 8-bitare, men när man från Capcoms sida fortsätter att kasta ut sig mediokra titlar som detta så förstör man inte minst för sig själva, utan även för den lilla spelhjälten vars rykte numera är kört i botten.
Betyg: 2/6 knappt godkänt