Trots att Rockstar Games varit verksamma under en längre tid har de först på senare år fått ordentliga genombrott, inte minst med storsäljaren Grand Theft Auto som nästan alla känner till vid det här laget! Det var inte alls länge sedan jag såg de första bilderna på Midnight Club II. Som det bilfreak jag är föll det mig i smaken direkt. Jag har setat hemma nu under en längre tid och klagat över hur dåligt det är med riktigt coola bilspel. Annat var det när Rallisport Challenge var nytt... fy fan vilket spel alltså!
Hur konstigt det än må låta så sitter jag och irriterar mig över att rallyspel sällan har ordentliga öppna dumpventiler på sina turboladdade bilar... det ska pysa för fulla muggar ju! Nåja, Rockstar San Diego har gjort ett ordentligt försök att piffa upp grafikmotorn från GTA3 inför lanseringen av Midnight Club II. Nog är det allt snyggare, bilduppdateringen är bättre än i GTA3 för omgivningarna fladdrar inte lika mycket alls. Men det är långt ifrån riktigt bra, lyckligtvis finns det något som är desto bättre; körkänslan!
Kort och gott går spelet ut på att bli kung på vägarna; att vinna andras bilar och deras respekt. Man far land och rike runt för att bränna gummi och reta upp snutarna! Till en början har man en riktig skrotbil att puttra runt i, men det blir snart ändring på den saken. Rätt tidigt i spelet börjar man få riktigt feta kärror! Som vanligt är bilarna rena plagiat av andra kända bilmodeller, de går dock under andra namn. Men en van finsmakare genomskådar detta direkt.
Det går foooooooooort
Det här är utan tvekan det mest fartfyllda spelet jag spelat, fy fan säger jag bara! Det går så fort att man inte hinner kolla själv ordentligt på kartan vart man ska, till min hjälp har jag då en god vän. Han agerar kartläsare, en mycket god sådan, medan jag bränner på så gott det går utan att släppa av på farten! Känslan är helt otrolig när man susar fram på högsta växelns varvstopp på vältrafikerade vägar. Till en början var det svårt att hålla sig både på vägen och borta från andra bilar, men övning ger färdighet. Det känns så förbannat coolt att susa fram mellan bilarna och sen skjuta igång nitron!
Troligtvis passar detta inte alla spelare för det krävs ordentliga nerver och ett oerhört tålamod. Jag måste vid det här laget få kalla mig för en riktigt duktig förare, men ändå så bli man oftast sittandes med samma bana om och om igen till det nästan kokar i öronen. Tappar man tålamodet är det lika bra att stänga av. Man måste vara helskärpt hela tiden! Som värst har vi säkerligen setat 10-15 gånger med samma bana utan att ge upp, det lossnar förr eller senare. Trots den höga svårighetsgraden är spelet i sig så förbannat roligt att man bara inte kan sluta spela. Det här har för min egen del överträffat Rallisport Challenge för Xbox, med andra ord är det här det bästa bilspelet i mina ögon för tillfället!
Bågen får vi inte glömma
Givetvis kan man köra motorcykel också, om man kan hålla sig på vägarna vill säga. Min kartläsare lyckades klara ett race med bågen utan att ens ramla av, det händer bara inte. Speciellt inte när man börjar komma en bit in i spelet, då är det full gas som gäller hela vägen. Att klara sig från att ramla då är mer eller mindre en omöjlighet. Det går inte bara ruskigt fort, det är även svårare att svänga än med bilarna av förklarliga anledningar. Men en bus-tur är klart att man kan få mellan varven!
Ju längre in i spelet man kommer uppgraderas inte bara motståndet utan även bilarna. Med tiden får man bl.a. turbo, nitro och diffspärrar för att nämna ett par saker. Det är så himla coolt att stå vid starten och bromsa fast bilen och sen vid grönt bara släppa upp bromsen och se bilden slungas iväg likt en projektil! Arghh... jag kommer alltid att kunna släppa det här! Det är min ögonsten!
Som i de flesta spelen finns det plats för förändringar, stora eller små. I det här fallet är det inte alls långt ifrån en fullpottare! Något som både jag och mina vänner reagerade på var den bristande kvalitén i musiken som strömmar ur bilstereon. I regel är det en låt per bana, oftast tråkiga disco-dunk-låtar. Det skulle kännas ännu häftigare med ordentlig hårdrock så man verkligen känner hur elak man själv är i symbios med kärran! Motorerna viner härligt i nattskenet, men de låter tyvärr lite för lite. Det ska mullra på så man befarar att trumhinnorna ska spricka om man vrider på stereon. Tro mig, vi pumpar på ordentligt när vi fått tag i ett bra spel! Äntligen har jag hört min eftertraktade öppna dumpventil pysa, det är bara för härligt!
Omdöme
För er som gillar racing och har ett oerhört tålamod så har ni förmodligen tidernas spel framför er, det här är skithäftigt rent ut sagt! Helt klart den bästa körkänslan sen Rallisport Challenges ljusa dagar, vi har en ny konung! Bristen ligger i ljudet, grafiken är heller inte på topp men frågan är om man kan kräva så mycket mer med tanke på vilken bilduppdatering som krävs vid dessa hisnande gaspådrag...