Hazelius & Hedin
Verdefoajén, Linköping, 27/4
Nyckelharpa och mandolin låter tempot mjukt gå fram och tillbaka som ett rubato i havet. Besticken läggs ned, i naturligt framkallad stillhet. Det var en av de sista konserterna på Esbjörn Hazelius och Johan Hedins releaseturné för nya skivan "Om du ville människa heta" och det märktes, både att de är rutinerade och uppriktigt glada för att stå på scen. Esbjörn inte bara sjunger utan spelar gitarr, mandolin och cittern, medan Johan främst spelar nyckelharpa och oktavnyckelharpa - den senare har han byggt själv. De växlade obesvärat mellan dem. Kombinationen av nyckelharpa och mandolin var oftast mjuk och tät, eftersom de ligger nära i omfång och förstärkarna hade mycket efterklang. Men just som det kändes väl utslätat halvvägs in i konserten, tog Hedin fram sin "Backapolska".
Melankolisk melodiHedin har skrivit flera av låtarna och "Backapolskan" var också den som bäst utnyttjade musikernas potential. En vackert melankolisk melodi i nyckelharpan och mandolinen därunder, till en början. Sedan begav de sig på en passionerad, virtuos tur genom ett omväxlande landskap. Hazelius är för övrigt den eklektiske av de två och tenderar att färga musiken svagt i popformler, på gott och ont. När de fortsatte med den medeltida balladen "Vänner och fränder", tog han fram en hypnotisk trubadurstämma med mörkare toner än tidigare.
Goda historierPubliken var inte svårflörtad, men duon hade gott om goda historier till mellansnacket. De passade på med extranumret "Adjö farväl" vars refräng "daj di da" betyder, fritt översatt från skånska, att det är trevligt att vara i Linköping.
MOLLY TELEMAN