Musik det är svårt att säga nej till

Man slås av bandets förmåga att blanda gammalt och nytt, och deras sätt att servera detta på oprövade sätt, men utan att tappa själ, egenart och glöd.

Foto:

Linköping2009-02-08 13:02
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Betyg: 4

Bo Kaspers Orkester

Crusellhallen, Linköping 7/2

Om du inte kan din Bo Kaspers-historia utan och innan så framstår Bo Kaspers Orkester lätt som ett otal musiker med en lättstukad gubbhatt som centralfigur. Alternativt är sinnebilden av Bo Kaspers Orkester ett band som under tidigt 1990-tal introducerade feelgoodjazz från Piteå för folk som ville bli tagna på allvar i en tid när dekandenspopen härskade i radioetern. Att Bo Kaspers Orkester blivit folkligt överraskar ingen, men att bandet bara skulle bestå av fyra personer möts förmodligen ofta av ett långdraget, skeptiskt och norrlandsklingande "jo men visst". Det är få band som lyckats behålla skärpan i arton år och det är få band vars medlemmar lyckas visa upp en större allsidighet som spelmän än Bo Kaspers Orkester. Men det är förmodligen också få band som under arton år aldrig uppträtt utan uppbackning av andra musiker trots att bandet självt har alla förutsättningar för detta rent musikaliskt. Därmed är den turné som nyss startat och som i lördags besökte Linköping ett undantag för ett band som ångat på och blir myndigt i år. Fyra man på scen - Ur-Bo Kaspers sedan Lars Halapis avhopp 1996 - och inga kompartister. Bo Kasper Sundström himself utan gubbhatten. Och ett sound som delvis är så där klassiskt och tidlöst Bo Kaspriskt som bara de kan låta, men som också är kryddat med mer rocklir än tidigare. Man slås av bandets förmåga att blanda gammalt och nytt, och deras sätt att servera detta på oprövade sätt, men utan att tappa själ, egenart och glöd. Det är ömsom mer avskalat, ömsom förtätat och ömsom tydligt rockriffat. Men det är och förblir bandet troget ljudmässigt. Och medan de flesta artister tvingas riva av gamla hits med en generad glimt i ögat, känns lätt ålderstigna "Köpenhamn" lika nutida som låtarna från den senaste plattan "8". Det är härligt norrländsk jazzinfluerad pop med latinamerikanska drag rakt igenom. Det är snyggt paketerat både vad gäller komposition och scenografi. Och det är musik det är svårt att säga nej till, oavsett ålder, geografisk eller musikalisk hemvist.