Visst är slagskepp maffiga. Majestätiska kanonrör roterande kring ett gigantiskt stålskrov är en imponerande syn, och säkert skräckinjagande för fienden att skåda. Att glida över världshaven i sakta mak för att slutligen drabba samman med andra skepp är njutbart.Eller rättare sagt, det hade varit njutbart. Problemet är att så inte är fallet. Här handlar det om att leka med leksaksbåtar. Båtar som vänder på en femöring, ljud som inte ger den kick det borde och möjligheter som borde vara fler.
Den vanligaste bristen i spel av idag är en känsla av ofullständighet. Att man prånglat ut spelet för snabb, för att tillfredsställa dollarstinna distributörer eller hålla deadline. Idén är nämligen kalasbra. Det svämmar ju inte direkt över av actionspel med krigsskepp i om man säger så.
Många kommer nog tycka att det exotiska därför räcker för att ta spelet hela vägen. Själv vill jag ha mer för pengarna. Kanske är jag kräsen. Men ni vet de där små batteridrivna ubåtarna eller båtarna man hade som liten, i badkaret eller i dammen ute? Så känner jag för känslan i Naval Ops. Det är mycket arkad över det, med medvetet överdrivna egenskaper som skall fokusera mer på en explosiv upplevelse snarare än erbjuda realism. 18-tumskanoner som säger "bam, bam, baam!!!" och hela armador av fartyg som är ute och seglar i samma farvatten i det fiktiva krig som råder mellan "The Empire" och "Freedom Forces" i den parallella värld du kastats in i under introt.
En parallell värld som för övrigt bara är en ursäkt för att den japanska utvecklaren skall slippa ta ställning till vem som var god respektive ond i Andra Världskriget. Spelet skall ju förhoppningsvis sälja i såväl öst- som väst...
Är det där ett slagskepp i din ficka eller är du bara glad att se mig?
I spelet finns 40 uppdrag, vilket låter mer än det är. Merparten går förstås ut på strider av allehanda slag, med och mot klassiska WWII-bestar som Bismarck, minor, radartorn och luftburna enheter. Man seglar litet, skjuter att vad man orkar och försöker undvika moteld. Fullmatad action blandas med strategi och faktiskt resurshantering och RPG, om än i små doser.
Du har möjlighet att utnyttja erfarenhetspoäng uppnådda genom avklarade uppdrag och bestyckar ditt fartyg allt eftersom.Kommentarerna om tempot och arkadkänslan kan utvecklas. Det som stör mig mest är att allt går så fort! Realistiskt är det inte. Svängradien är ungefär som på en SAAB, vilken på bilarna är usel, men för slagskepp på sisådär 50 000 ton är rätt skaplig! Uppenbarligen är man inte ute efter att fånga de som sett fram emot ett RTS i havsmiljö. Här skall sändas iväg torpeder en stund på kvällen före såporna upptar tv-rutan helt enkelt. Ytligt var ordet i båda fallen.Spelet erbjuder uppdragen i två varianter - med enbart utrustning från andra världskrigets dagar alternativt modern och framtida experimentell arsenal. Du kan också bygga ditt eget oövervinnerliga slagskepp och regera över vattnet. (Hur dumt det där än lät.)
Här finns en del matnyttigt för alla de som egentligen vill ta befälet över båtarna på Liseberg och Gröna Lund men inte vågar. Risken att bli idiotförklarad är överhängande.Naval Ops: Warship Gunner lämnar onekligen utrymme för fler fartygsspel, men det finns säkert en liten klick som uppskattar spel som inte strikt följer mallen. Koei och Micro Cabin skall ha all heder av att åtminstone försöka ge oss något som inte blivit urvattnat (hmm). Som helhet ett godkänt spel, vars målgrupp förmodligen är liten, men likväl lär just den gruppen säkert uppskatta spelet. Är du en riktig sjöbuss, kika på Pacific Theater of Operations IV, som för övrigt finns till PS2.
Salt slutsats: Det här är ett spel som likt Moses lär ha delat Röda Havet lär dela spelarna i två läger. De som älskar att bestycka sina skepp och tycker att spelet växer med tiden samt de som retar sig mer och mer på de felande länkarna i spelets helhet. Är det en fartygssimulator med inslag av action och strategi, ett actionbetonat strategispel eller rentav en förstapersonskjutare som en recensent föreslog. Bestäm själva.
Betyg: 5/10