Låt mig börja med grafiken. Pandemonium! är nämligen något så ovanligt som ett tvådimensionellt spel i en tredimensionell värld. Lät det konstigt? Det är det inte. Världen du studsar runt i är tredimensionell, men du kan bara förflytta din spelfigur i två dimensioner - i sidled samt uppåt och nedåt. Ibland förflyttar sig dock spelfiguren automatiskt även i djupled.
Vad handlar då Pandemonium! om? Det finns en story, men ärligt talat har jag inte brytt mig om den speciellt mycket. Det är mest en massa trist text, som man lika gärna kan hoppa över. Att skutta runt är betydligt roligare.
Du spelar som en av två spelfigurer Jester eller Nikki. Jester står för musklerna, men jag har inte funnit honom speciellt kul att spela med. Nej, det är den spänstiga tjejen Nikki som är spelets underhållning.
Hon är ingen muskelknutte, men hon hoppar bättre än all världens loppor tillsammans. Det behövs verkligen. Pandemonium! är nämligen ett renodlat plattformsspel. Det blir kanske tjatigt, men sanningen är den att du hoppar som en dåre än hit och än dit. Visserligen får du ibland kortvariga uppgraderingar, som gör att du kan skjuta på fienden, men den vanligaste metoden att besegra blå troll och andra fiender är att hoppa på dom (ooops, där slant ett hoppa in igen).
Pandemonium! är, trots ett ganska enformigt spelupplägg, ett relativt kul spel. Det finns dock en detalj som stör mig en hel del. Skärmen på N-gage är för smal. Det gör att man inte alltid ser vart man ska hoppa. Man får helt enkelt göra ett hopp i blindo och hoppas på det bästa.
Om du har en kompis som också har en N-Gage kan ni tävla trådlöst via blåtandstekniken. Jag tror det kan vara ganska kul, speciellt på de knivigare banorna, att försöka komma först till mål. Tyvärr har jag inte kunnat testa det eftersom vi bara har en N-Gage.
Omdöme: Gillar du att hoppa? Då tror jag att du kommer att tycka att Pandemonium! är ganska kul. Mycket precisionshoppande gör spelet tämligen knepigt stundtals, vilket givetvis är utmanande.
Betyg: 6/10