När jag var på den stora E3-mässan i Los Angeles var jag ganska länge i Nintendos monter. Mest tid ägnade jag nog åt Paper Mario: The Thousand-Year Door (Paper Mario 2). Mer originell grafik hade jag inte sett tidigare. Jag har nämligen aldrig spelat första Paper Mario-spelet till Nintendo 64.
Vad är då så utmärkande för grafiken? Jo, alla figurer är platta. Det är dock inget tvådimensionellt spel utan dessa platta figurer vandrar runt i en snygg tredimensionell värld. När figurerna vänder sig om är det ungefär som att bläddra i en bok. Ett annat exempel - på ett ställe dyker en bro upp när man hittat en grej. Bron byggs bit för bit, eller rättare sagt blad för blad - otroligt läckert.
Mario får en karta på posten från prinsessan Peach. Det är en skattkarta. Mario ger sig därför ut på skattjakt. Dessutom måste han leta rätt på prinsessan Peach som kidnappats. I vägen för skatten finns en tusen år gammal dörr. För att öppna den krävs att Mario samlar sju stjärnor som finns spridda i landet.
Paper Mario 2 är verkligen ett sockersött och färgstarkt rollspelsäventyr. Liksom grafiken sticker även stridssystemet till viss del ut. Så fort det blir strid bär det av till en arena. Här ska Mario och hans kompanjoner slåss mot en eller flera fiender. Striderna är omgångsbaserade. En efter en får attackera. Du väljer attack. När dina figurer sedan anfaller gäller det att vara alert. Att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick gör attacken starkare. Likaså gäller det att trycka på A eller B precis före en fiendes attack för att blockera denna.
Du har även möjlighet att använda diverse föremål som skadar fienden eller på annat sätt är till din fördel. Att Mario har en stor träklubba är kanske varken upphetsande eller originellt. Däremot tillhör det ovanligheterna att striderna sker inför publik. Att man dessutom måste slänga ett getöga på publiken tillhör inte en spelares vardag. Om du bjuder på en bra kamp kommer publiken närmast i extas vilket är bra för dig. Mindre bra är att dom ibland lägger sig i bataljen. Du bör kolla så att ingen är på väg att kasta saker på Mario.
Under spelets gång drabbas Mario av förbannelser. Dom gör så att han kan förvandla sig till ett pappersflygplan eller en båt. Gissa om det är praktiskt att kunna vika ihop sig till en svala när man står framför ett stup och sedan glidflyga över denna - originellt och kul. Förbannelser? Jo, det är faktiskt det. Andarna som ger Mario dessa förbannelser tycker nämligen att dom gör något riktigt hemskt. Men, för dig är det bara nödvändigt. Det är ett bra exempel på den humor som sätter sin prägel på spelet.
Omdöme: Trots att Paper Mario 2 är sockersött är det inget barnspel. Visst, barn kan spela det, men för att få bäst behållning av spelet bör man förstå engelska. Det blir många pratbubblor att läsa igenom. De flesta är helt oviktiga, eller enbart humoristiska. Andra är viktigare för handlingen. Om du inte redan har en GameCube är Paper Mario en mycket bra anledning att köpa denna spelkonsol. Här bjuds på spelglädje som är så pass originell att du inte finner den vare sig till Playstation 2 eller till Xbox.
Betyg: 8/10