Prince of Persia är en riktig klassiker. Spellicensen har legat så länge i malpåse att många säkert hunnit glömma detta spel. När Prince of Persia släpptes 1989 fick spelet mycket beröm för sina banbrytande animationer.
Prinsen hittar en magisk dolk. Storvisiren som känner till dolkens magiska krafter lurar prinsen att använda dolken på ett gigantiskt timglas. Ut rinner sanden och hela kungariket förvandlas till ett helvete. Invånarna förvandlas till onda varelser fyllda med sand. Prinsen och den indiske maharadjans dotter, Farah, överlever. Nu måste dom se till att allt återställs till det normala igen.
Den magiska dolkens alla krafter kommer väl till pass. Med den kan prinsen manipulera tiden. Den mest användbara tidsfunktionen är att spola tillbaka tiden. Det är ett utmärkt sätt att korrigera de misstag man gör och på så sätt undvika en säker död. Fusk tycker kanske somliga, men skönt tycker jag då antalet "game over" minskar drastiskt.
När du stöter på fiender gäller det givetvis att besegra dom. När du gjort det återstår bara en hög med sand. Den här sanden är av stor betydelse för dig, eftersom din magiska dolk måste innehålla sand för att fungera.
I Prince of Persia: The Sands of Time gäller det dock inte att enbart slåss mot sandfyllda fiender. Det blir en hel del utforskande av palatset också. Överallt finns lömska fällor. Det innebär en del klurande innan man klarar flera av rummen. Hoppa på plattformar, undvik att bli spetsad, undvik elden med mera. Ofta måste du ta hjälp av såväl prinsen som Farah.
Farah har pilbåge och kan skjuta på mål utom räckhåll. Hon kan dock inte dubbelhoppa eller rulla under hinder, vilket gör att hon inte kommer fram överallt. På vissa ställen ska man trycka på olika strömbrytare. Ställ prinsen på en strömbrytare och Farah på den andra. Kanske du måste placera en kista på en tredje strömbrytare.
Prinsen är väldigt följsam. Om han störtar mot en säker död kan man inte skylla på kontrollen, utan det är bättre att erkänna ens egna brister. Prinsen hoppar, slåss, svingar sig i stänger, klättrar med mera. Allt snyggt animerat.
Farah är däremot inte lika vig. Hon känns faktiskt lite bångstyrig. Har utvecklarna bara brytt sig om prinsens rörelser? Eftersom man styr stundom prinsen och stundom Farah känns bristen i hennes styrning smått irriterande. Tyvärr har Farah ingen magisk dolk, och hon kan därmed inte manipulera tiden. Dör hon så dör hon och det är bara att börja om från senaste kontrollpunkten med såväl Farah som prinsen.
Omdöme: Prince of Persia: The Sands of Time är ett ganska bra plattformsäventyr, men spelet känns inte helt färdigutvecklat. Främst är det Farah och hennes rörelseschema som utvecklarna borde finslipat.
Betyg: 6/10