Sagan om prinsen börjar i slutet av 80-talet. Prince of Persia slog spelvärlden med häpnad. Mer verklighetstrogna animationer hade inte skådats tidigare. Några år senare kom uppföljaren, Prince of Persia 2. Förväntningarna på The Sands of Time är nu väldigt stora. Ska Ubi Soft lyckas att inte bara föra speltraditionen vidare utan även förbättra den?
Nu är det givetvis stor skillnad mellan ett tvådimensionellt plattformsspel från sent 80-tal och ett modernt 3D-spel. The Sands of Time tar dock fasta på den goda animationstraditionen. Prinsen och övriga i hans omgivningar är nämligen sällsynt välanimerade. Det är en fröjd att se honom fara runt på slottet.
Sagan om The Sands of Time berättas av prinsen själv. Den börjar i ett krigshärjat Indien. De persiska soldaterna har precis besegrat maharadjan. Som krigsbyte har dom tagit ett gigantiskt timglas samt maharadjans dotter, Farah.
Prinsen luras av den ondskefulle visiren att sticka en magisk dolk i timglaset. Tidens sand frisläpps och förödelsen blir enorm. Alla människor förvandlas till ondskefulla varelser fyllda med sand. De enda överlevande är prinsen och Farah samt den onde visiren. Här börjar prinsens jakt på att återställa allt.
Ganska snart visar det sig att prinsen kan mer än att bara hoppa och klättra. Han är väldigt vig. Att springa utmed en vägg och sedan kasta sig över till en avsats på andra sidan visar sig vara en barnlek. Han svingar sig i stänger, klättrar uppför pelare och mycket mera. Trots alla rörelser är han mycket lätt att styra. Prinsen följer minsta vink du ger honom. En bättre kontroll får man leta länge för att hitta.
Slottet har förvandlats till ruiner. Överallt finns lömska fällor - sågklingor och spikförsedda trummor för att nämna ett par. Det gäller för dig att klura ut hur du ska ta dig fram i slottet. Minsta felsteg kan leda till att du faller ner mot en omedelbar död och game over. Som tur är har du din magiska dolk, fylld med Tidens sand. Med den kan du manipulera tiden.
Låter det som hämtat från Xbox-spelet Blinx? Patrice Desilets, spelets creative director, bedyrade dock under spelets pressvisning att idén till tidsmanipuleringen fick dom innan Blinx släpptes. Det mest användbara sättet att manipulera tiden är att backa den. Faller du utför ett stup eller gör ett allvarligt misstag i en strid är det bara att backa tiden och göra ett nytt försök.
Du kan bara backa tiden ett begränsat antal gånger. För varje gång du backar tiden försvinner en sandkula som finns på skärmen. När sandkulorna är slut kan du inte backa tiden fler gånger. Du kan dock fylla på sandkulorna igen. Dels finns sandhögar på några ställen i slottet och dels kan du stick dolken i en fiende och suga upp den sand som finns inne i honom.
Under en stor del av spelet har du följe med Farah. Inledningsvis är förhållandet mellan prinsen och maharadjans dotter av naturliga skäl kyligt. Du får dock aldrig styra Farah, men hon är trots det till god hjälp. Hon har en pilbåge och dessutom kan hon ta sig in på trånga platser dit prinsen inte når.
The Sands of Time är inte bara ett äventyr, utan det innehåller en hel del action. Runt om i slottet finns mängder av fiender som helst attackerar i grupp. Under dessa strider är det inte bara att stå stilla och fäktas. Gör man det faller man lätt offer för fiendens sablar. Det gäller att vara rörlig. Man kan hoppa i luften och avsluta med att sätta svärdet i fienden. Man kan också ta hjälp av väggar och pelare för att på så sätt få effektivare attacker. Det är alltså en hel del finess i striderna.
Så till det audiovisuella. Som jag redan skrivit är prinsen sanslöst välanimerad. Alla hans rörelser är otroligt snygga och han ser verkligen ut att vara tio gånger smidigare än någon katt. Hela spelet genomsyras av att utvecklarna velat ge spelaren en audiovisuell upplevelse dom sällan ska glömma. Allt är väldigt snyggt. Det är fullt av snygga videosnuttar. Prinsen berättar historien på ett fängslande sätt och han berättar med stor inlevelse.
Även andra ljud- och ljuseffekter är mycket välgjorda. Det är nästan så att det ibland känns som om utvecklarnas konstnärliga ambitioner tagit överhanden. Exempelvis visas en läcker animation varje gång prinsen stoppar undan sin sabel och sin dolk efter en strid. Det blir nästan för mycket av det goda.
Som kuriosa kan jag nämna att du kan låsa upp det ursprungliga Prince of Persia någonstans i spelet. Lyckas du med det lär du få lite spelhistoria.
Omdöme: Prince of Persia: The Sands of Time är ett av de mest välgjorda spel jag spelat. Allt känns väl genomtänkt in i minsta detalj. Trots ett avancerat stridssystem och rörelsemönster är prinsen mycket lättstyrd och följsam.
Betyg: 9/10