Nick Scryer är hjälten i spelet, han har tränats att använda sin hjärnas dolda krafter. Nu är han tillfångatagen och tvingas se sina gamla vänner omvandlas till själlösa mördarmaskiner. Det är den genomruttna organisationen "The Movement" som ligger bakom. Redan i början av spelet får vi bevittna vilka grymma typer vi har att göra med. Dock finns en kvinnlig agent infiltrerad i organisationen som hjälper dig i kampen mot ondskans lakejer.
Spelet som är av klassisk actiontyp i tredjeperson startar ingång med ett par rejäla klyschor. Man sitter och flinar lite när bilderna målas upp framför en och först tänker jag slänga dosan i marken och ge upp. Men sen bjuder utvecklarna Midway på ett nytt grepp som får mig att sitta kvar framför TV:n.
Konsten att använda telekinesi är ett välkommet inslag som ger tyngd till spelet. Dels kan man se genom dörrar och labyrinter, perfekt när man ska övervaka en fiendes rörelsemönster, och dels kan man dra energi ur motståndares hjärnor. Det som är mest användbart är dock att lyfta olika objekt och slunga dem genom luften. Att stapla lådor för att ta sig förbi hinder, kasta högexplosiva gasbehållare på fiender eller dra till sig saker och vapen är aldrig fel. Men man njuter mest när man tar tag i en fiende, slungar iväg honom eller bara låter skotten hagla över hans hjälplösa kropp. Grymt kan tyckas, men det är kul.
Spelet i övrigt är inte så mycket över det vanliga. Storyn är ganska torr, man tål tusen skott ibland och inget andra gånger, vilket känns ganska fantasilöst. I jämförelse med många andra spel i genren så bleknar PSI-OPS ganska fort.
Däremot så bjuds man på en rejäl utmaning. Jag spelade spelet på normal och fick bita i gräset mer än bara ett antal gånger. Oftast väller det fram fiender som man med största oförsiktighet gör slavsylta av men det blir ibland frustrerande svårt. Hur intelligent känns det när det plötsligt dyker upp en galning med shotgun ur det tomma rummet man nyss var i? Antingen gillar man att få kämpa, men personligen blir jag trött på att börja om från senaste checkpointen sjuttioelva gånger i rad.
Omdöme:PSI-OPS är egentligen inte speciellt bra. Oengagerat, svårt och frustrerande. Men ändå så vill jag fortsätta lite till. Hela spelet klarar sig genom telekinesi och mindcontrol. Det ger ett djup i spelet och en möjlighet att skapa nya förutsättningar. Jag njuter när jag får använda mina krafter till fullo och glömmer för ett ögonblick att jag helst vill spela något annat.
Betyg: 4/10