Raymans kompis Globox råkar svälja den onde Dark Lum som nu studsar runt i magen på Globox. Nu blir det Raymans uppgift att rädda sin runde, men inte alltför smarte vän undan denna hemska magplåga.
Det här är den aningen sjuka upptakten på ett humorfyllt spel, gjort med glimten i ögat. Spelet utstrålar en humoristisk charm och stor lekfullhet. Det gäller allt från små grafiska detaljer till den kvicka dialogen. Här finns mängder av mystiska och udda figurer. Grafiken är riktigt snygg och gör att man känner sig som huvudpersonen i en trollbindande saga.
Rayman 3 är verkligen ett plattformsspel in i minsta detalj. Du får räkna med att hoppa och svinga dig i allt möjligt. Dessutom finns det mängder av fiender att bekämpa. Här kommer Raymans avsaknad av armar väl till pass. Han kan nämligen skjuta iväg sina händer och på så sätt knocka motståndarna. Dessutom får du tillgång till diverse finurliga vapen, allt eftersom du spelar.
Rayman rör sig mycket smidigt. Hans rörelsemönster är snyggt. Dessutom är han ganska lätt att styra, vilket gör att alla hopp känns smidiga. Däremot är autosiktet inte det bästa. Det är inte alltid som siktet väljer den motståndare spelaren vill, vilket kan kännas lite frustrerande.
Ett annat irritationsmoment är kameran som har ett eget liv. Den får för sig att byta vinkel lite titt som tätt, vilket resulterar i att man som spelare lätt blir lite förvirrad. Man kan dock enkelt vrida runt kameran, och till och med zooma in för att lättare kunna se vad som finns lite längre bort.
Förutom plattformsdelen finns även ett antal minispel. Vissa är riktigt sköna, medan andra mest känns inslängda i spelet.
Omdöme: Det finns numera ett flertal riktigt bra plattformsspel till Playstation 2. Rayman 3 är ett av dom, men spelet kommer inte riktigt upp i samma klass som Ratchet & Clank, Ape Escape 2 eller Jak & Daxter.
Betyg: 4/6 bra