De första delarna i Capcoms skräckserie var makalöst bra, men redan i del tre började man se tendenser till utsvävningar. Visuellt var spelet nästan en apning av sin föregångare, skillnaderna var heller inte markanta vilket de var mellan de två första delarna. Heller kändes det nu ej lika rogivande att återigen ränna runt i ett inferno av vanskapta varelser och leta upp emblem, nycklar och pistoler för att i slutänden piska upp någon elak djävel som är stor och ful. I detta fall förföljs man genom hela spelet av en ful fan med en raketarm som hela tiden tjatar med sin hesa röst om "S.T.A.R.S.". Jämnt och ständigt när man träffar på honom är det bara lägga benen på ryggen och springa så gott det går, han tål mer än alla andra bossar i spelvärlden tillsammans tydligen.
Okay, visst är det en del småförändringar men inget som direkt häpnar spelaren. Bland annat är kontrollen förbättrad en smula, men den är fortfarande under kritik. Spelaren rör sig som på räls i negativ bemärkelse. Sen får man vid vissa tillfällen ett val att själv bestämma hur spelet ska fortskrida; ska man slåss mot det store fula jättemonster som lurar runt husknuten eller ska man knäppa på kaffebryggaren och ta det lite lugnt ett tag. Allt detta mynnar sakta men säkert ut i en formad historia framåt spelet slut beroende på vilka val man gjort som spelare.
Man kan ju tycka att spelet borde vara en riktig klippa om det är så likt som föregångare, men icke. Allt förändras med tiden, det gör även spelarnas förväntningar för kommande spel. Med detta spel tycker jag Capcom tog en vändning i sin serie, spelen fortsatte i samma spår och utvecklades enbart grafiskt allteftersom Capcom slöt avtal med andra format än just Playstation. RE: Code Veronica till Dreamcast var förvisso galet snyggt på den tiden, men led av samma apningsproblem som sina bröder bortsett från de två första spelen i serien. Kort och gott var det enligt mitt tycke enbart de två första spelen i serien som gjorde sig riktigt bra!
Har ni spelat de två första spelet finns det egentligen ingen anledning att köpa detta spel såvida ni inte råkar vara hängivna fans av serien. Spelet i sig är helt okay som sagt, men det tillför inget annat än gammalt blod till serien. Friskt blod behövs för att syresätta ett så brutalt spel som detta.
Omdöme: Nemesis i sig är ett spel som följer redan utstakade fotspår. Förändringarna är små och inte i närheten av vad som betraktas vara imponerande. Trots detta är spelet i sig helt okay, jag hade bara väntat mig en större förbättring mellan del två och tre i serien.
Betyg: 3/6 godkänt