Ett av de första spelen jag stiftade bekantskap med till PS2 var Timesplitters, ett spel som jag tillsammans med Björn här på RecLandet säkerligen spenderade över hundra timmar framför under en kortare period. I stort sett all vår lediga tid gick åt; dag som natt. Utvecklarna, Free Radical, står även för produktionen av Second Sight. Glasklart är att deras prägel återges även i det senare spelet.
Det är svårt, men vi försöker; ponera att man vaknar upp på en brits, helt omedveten om var man är, varför man är skadad och omplåstrad eller var man egentligen befinner sig. Vidare har man ådragit sig en rad övernaturliga krafter som är svåra att förklara. Förhoppningsvis slipper vi kännas vi denna situation utanför tv-skärmen, men för huvudpersonen i Second Sight, John Vattic, har mardrömmen precis tagit sin början. Desperat flyr man den kalla och stela plåtbritsen för att luska ut vad som egentligen försiggår.
Arkiv X?
Redan vid första anblicken kryper beslutsamheten sig inpå mig, jag gillar konceptet av Second Sight. Kombinationen av action, äventyr och parapsykologi är intressant. Med influenser av andra stora titlar lyckas Free Radical ändock leverera en produkt som på något sätt känns genuin och originell på flera plan.
Att bruka övernaturliga krafter, såsom att exempelvis förflytta saker med telekinetiska krafter, är för mig något nytt i spelsammanhang. En och annan stol går i spillror innan styrkombinationen sitter där den ska i fingrarna. När man väl bemästrar den är man farliga än självaste Belsebub vill jag lova! Tråkigt nog blir spelet en smula för lätt med alla dödliga utfall, möjligheten att hela sig själv samt att man på sin väg stöter på diverse tillhyggen att bruka utan restriktioner. Det finns dock en funktion jag saknar, att kunna använda sig av sina övernaturliga krafter samtidigt som man pressar av en ordentlig blysalva med pickadolen. Men vad skulle då rå på John? Stålmannen möjligtvis...
Timesplitters i 3rd person
Hade Timesplitters haft ett enspelarläge i tredje persons betraktarvinkel hade resultatet förmodligen gått i linje med Second Sight. Jag svär inte på att de använder sig av samma grafikmotor, men gränssnitt och karaktärsdesign har sina klara likheter. Just karaktärerna ser lite stela ut och har ryckig motorik, deras förgsättning och outfit mixas av realism och komik. Sist men inte minst ser det ut som om de alla lite lätt svävar fram på marken när de springer. Dessa egenskaper återfinner man alltså till stor del även i Second Sight, i positiv mening har det blivit lite av vad jag ser som Free Radicals prägel på spel.
Omdöme
Det märks klart och tydligt att spelsäsongen börjar snurra igång på allvar nu, riktigt heta titlar har vi redan runtom och framför oss. Även om Second Sight inte hör till de hetaste i höstyran är det ett originellt och välkommet tillskott. I väntan på nya Timesplitters kan vi fans mer än nog roa oss med detta.