Heather är en ung kvinna som blir indragen i ett otroligt kusligt äventyr. Det ruskigaste av allt är att Heather själv tycks vara huvudpersonen. Hon minns... Eller? Nej, hon minns inte. Är hon speciell på något sätt? En mystisk kvinna och en privatdeckare som hon aldrig sett vet vem hon är. Vem kan hon lita på.
En sak är säker. Alla mystiska, svulstiga monster är det bäst att ha ihjäl eller att undvika. Överallt finns blod från lemlästade kroppar. Spåren leder till Silent Hill, den en gång så fridfulla orten. Heather fortsätter. Hon måste ju ta sig ur denna mardrömsliknande situation.
Silent Hill 3 är ett skickligt uppbyggt skräckäventyr. Omgivningarna är kusligt äckliga. Det är skitigt, stökigt och överallt finns tecken på slakt. På klassiskt skräckfilmsmanér bygger sedan ljuseffekter vidare på det visuella. Stundtals är allt lugnt. Sedan när du öppnat en dörr blir musiken och ljudeffekterna dramatiska. Vad väntar? Du tassar runt med Heather och vågar knappt andas.
Spelets handling är väldigt stark. Många, och stundtals långa filmsekvenser ökar spänningen dramatiskt och för historien skickligt vidare. Det är något filmiskt över hela spelet. Bland annat är skådespelarinsatserna mycket bra. Det känns verkligen som om man hamnat i denna fasansfulla mardröm.
En viktig anledning till den kusliga stämningen är grafiken. Den är ruggig. Det finns mängder av läskiga detaljer. Det är mörkt. Sedan har Konami lagt på en sorts filter som får omgivningarna att se extra spökiga ut. Det blir som en sorts grynig dimma.
En irriterande detalj som faktiskt gör spelet än ruggigare är kameran. Man kan inte själv styra kameran. Det får till följd att man ganska ofta kommer i situationer där man ser Heather gå mot kameran. Visst, det är bra att se bakåt, men det blir samtidigt som om man på vissa ställen famlar i blindo.
Omdöme: Silent Hill 3 är inget för mörkrädda. Med grafik och ljud i toppklass blir det som att ta steget in i en skräckfilm.
Betyg: 8/10