Heather är namnet på huvudpersonen i Silent Hill 3, som är det senaste tillskottet i denna gastkramande serie från Japanska Konami. För alla er som spelat något av de tidigare spelen så vet ni vad det handlar om, eller rättare sagt vad som väntar er där ute i mörkret. För er som är obekanta med serien kan jag säga att ni kommer att få uppleva ett inferno fullt av vidriga varelser i desto vidrigare miljöer. Det är psykologisk terror det handlar om!
De två första delarna fick mig nästan att skita ned soffan vid flertalet tillfällen, men frågan är om del tre är lika skrämmande. Skillnaden mellan de två första delarna var ganska markant, i alla fall när det gällde fienderna. I del ett kunde man oftast identifiera vad man stötte på, även om det ofta var vanställt så till den mildaste graden.
Hur andra uppfattar Silent Hill kan jag inte svara för, men min uppfattning om fienderna i del två var något kluven. Till att börja med så gick de sällan att identifiera, oftast såg de ut som en säck korvar eller något annat sjukt. Man börjar ju undra vem som har så bisarra tankar... mördarkorvar?! Även tyckte jag mig uppleva inslag av nekrofili eftersom en ständigt återkommande fiende står och praktiskt taget juckar mot andra monster. Det är snudd på för mycket för min del!
Det märks rätt tydligt att del tre går i tvåans fotspår, främst med tanke på fienderna som till stor del fortfarande kravlar runt i säckar eller ser allmänt lustiga ut. Men de verkar även använda sig av samma grafikmotor även om grafiken i sig är väldigt hottad! Stundvis är det så skrämmande likt verkligheten... det gör knappast saken bättre... vad man upplever i Silent Hill 3 vill man definitivt inte uppleva i verkligheten. De första scenerna i det spelet glömmer jag aldrig, det är nästan så man har mardrömmar fortfarande.
Vad vore ett spel som detta utan effekter och ljud av samma klass, det är precis vad man får uppleva. Håller man själv i kontroller vill jag lova er att hjärtat kommer snudda bristningsgräns vid flera tillfällen dels på grund av ljudsättningen. Det är psykisk terror å den högsta graden! Ibland blir man tvungen att pausa för att hämta andan, det är väl ändå ett tecken på hur pass hälsosamt det verkar vara. Det känns praktiskt taget som att man sitter i smeten själv, man spelar inte spelet utan är i spelet. En sådan inlevelse är det sällan man upplever vill jag säga!
Mitt först intryck var inte lika starkt av Silent Hill 3, men efter att man kommit in i själva Silent Hill börjar det dra ihop sig ordentligt! Det känns ovisst om man vill att spelet ska fortsätta eller ej, kanske är det bristningsgräns för nerverna. Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa dörr eller runt krönet. Det är svårt att beskriva en obehaglig känsla som den jag har i ord, det måste definitivt upplevas! Men jag varnar och poängterar att det här absolut inte är något för den känsliga spelaren, utan tvekan är det absolut det värsta jag upplevt!
Så var det dags för att kritisera... Nog finns det i regel alltid något att klanka ned på, även ur ett toppenlir som detta finns det lite att klämma fram! Det störst problemet, om man får kalla det så, är att talet inte synkroniserar helt rätt med personens munrörelser. Det ser liksom ut som att tal och rörelse har hamnat i "osynk" helt enkelt. Lite för irriterande må jag säga på ett annars strålande skådespeleri! Det är definitivt en fet guldstjärna i kanten för skådespelarinsatsen, det är i filmklass helt klart! Mitt andra nedslag gäller spelens längd som är något i underkant med vad man kan vänta sig. Visst, det är inget rollspel som tar 40 timmar att klara första gången, men jag och en kompis lunkade i lugn takt genom spelet på under 7 skräckfyllda timmar, effektiv tid räknat då enligt spelets egna räknare. För de flesta räcker nog 7 timmar intensiv skräck ändå, prova så får ni se vad jag menar...
Omdöme: Det här är i särklass det sjukaste, vidrigaste och läskigaste spelet jag någonsin spelat och förhoppningsvis kommer att ha spelat också för den delen. Ni har att vänta er en tripp in i de allra djupaste skrymslena av helvetet, seriöst! Det är nästan helt obegripligt hur det kan röra en så nära som det gör! Silent Hill 3 är från och med nu min officiella kryptonit!
Betyg: 5/6 mycket bra