Jag måste erkänna en sak. När spelet Sitting Ducks dök ner i brevlådan tillsammans med en video så hade jag aldrig hört talas om tv-serien Sitting Ducks. Det var även en nyhet för mina barn. Innan jag hunnit installera spelet hade dock barnen sett videon och var fyllda av förväntan på spelet.
När mina barn så började spela blev jag lite skeptisk. Är spelet inte väl larvigt? Men, där bedrog jag mig allt. Mina barn har lagt ner åtskilliga timmar på spelet och dom tycker det är riktigt roligt. Att dom lagt ner många timmar på spelandet beror i sig inte på att det är extremt långt. Nej, deras mål har varit att samla ihop en massa fjädrar som dom sedan kan använda till att köpa vespor, ansiktsmasker och annat för.
Jag har sällan sett mina barn lägga ner så mycket energi på att samla saker i ett spel tidigare. Ett till synes meningslöst, men effektivt, sätt att samla fjädrar är att spela fotboll iförd en alligatormask. Då blir alla andra ankor så rädda att du får fritt mål och kan göra mål efter mål. Jag förstår inte riktigt meningen, men mina barn tyckte det var jättekul och det är ju det som är vitsen med spelet.
Vad går då själva spelet ut på? Jo, du vandrar runt i en livligt befolkad ankstad. Här träffar du dina vänner och får en mängd uppdrag. Till en början får du nöja dig med att gå till fots, men ganska snart får du en skateboard. Senare kan du bland annat köpa olika vespor, och det är just värstingmodellen mina barn suktat efter under spelets gång.
Totalt finns ett femtiotal uppdrag. Vissa är enkla, andra är lite knepigare. När du klarat ett uppdrag belönas du med fjädrar. Mestadels av tiden spelar du som ankan Bill, men ibland får du även chansen att vara alligatorn Alto.
Spelet genomsyras av en ganska kul humor där vänskapen mellan Alto och Bill står i centrum. Det kan ju bli en hel del kul när ankor och alligatorer möts. Ett exempel på humorn - Bill och hans vänner möter ett gäng barnalligatorer i fotboll. Om ankorna vinner hotar alligatorernas pappor att äta upp ankorna. Men, vad gör man när motståndet är så sopigt att dom knappt kan göra mål? Ganska komiskt blir det. Tyvärr har spelet inte översatts till svenska. Det gör att barnen missar en hel del av spelets roligheter.
Omdöme: Sitting Ducks är ett underhållande barnspel som hade mått bra av att översättas till svenska. Skön humor, mysig, om än teknisk enkel grafik, och ett udda vänskapsband gör Sitting Ducks väl värt att köpa.
Betyg: 7/10