Vid första anblick ser Soldiers väldigt snyggt ut rent grafiskt, nästan oförskämt så för den här typen av spel. Här har man lagt stor möda på detaljerna vilket även märks i spelet där man kan få soldaterna att sikta på bilarnas däck, stridsvagnarnas larvfötter eller till och med skjuta av hjälmen på en fiendesoldat. Lägg därtill att effekterna är riktigt snygga.
Hus som rasar ihop, träd som knäcks när din stridsvagn rullar framåt, fordon som sprängs i småbitar. Grafiken kommer dock inte utan nackdel. Det behövs en riktigt bra dator och grafikkort för att få spelet att flyta smärtfritt utan att behöva dra ner grafikinställningarna till ett minimum. Följer man minimikraven är det nästan ospelbart.
I spelet finns fyra kampanjer med ett antal uppdrag i vardera. Varje kampanj är baserad på varsin nationalitet. Ryss, amerikan, britt eller tysk. Generellt kan man säga att uppdragen i stort går ut på det klassiska utrota-alla-du-ser, men då och då infinner sig de där roliga uppdragen som bryter mönstret. Som till exempel att infiltrerar fiendebaser eller att lura in fienden i ett bakhåll.
Som jag nämnde tidigare finns det många detaljer att hålla reda på. Fordonen har bara en viss mängd bränsle, så åker du fram och tillbaka och funderar på vart du ska bege dig kan pansarvagnen eller jeepen helt enkelt bli värdelös då den får soppatorsk. Ammunition är en annan sak som kan ta slut mitt i stridens hetta. Lyckligtvis kan du ta ammunition från de fiender du dödar och du kan även stjäla bensin ur deras fordon (såvida du inte vill ta över hela fordonet) vilket öppnar upp nya idéer för strategi. Lägg därtill att man kan reparera ett skadat fordon så inser man att här finns oanade möjligheter.
Jag tillhör den skara strategispelare som blivit van vid den pausknapp, som även återfinns i rollspel värda namnet, för att i lugn och ro dela ut order. Som Soldiers uppdrag är konstruerade hinner man helt enkelt inte med att hålla koll på alla trupper när helvetet brakar löst. Detta bidrar till spelets höga svårighetsnivå och passar nog bara riktiga rävar i strategispelsgenren.
På det negativa kontot kan vi även lägga till små problem med styrningen som faktiskt irriterar ganska mycket. Väljer du ett flertal fordon som står ganska brett isär så kommer de att hålla avståndet sinsemellan oavsett om du vill det eller inte. Tänk dig att du vill placera ett visst antal soldater i en tät formation i skydd bakom en mur. Först måste du placera dom i den formationen och sedan skicka iväg dom till målet, och väl där är det inte säkert att alla tar skydd bakom muren trots att du klickade på den. När man betänker att man kanske har ett antal fordon man vill hålla koll på samtidigt inser man att den där pausfunktionen jag efterlyste tidigare kanske inte varit så dum i alla fall.
Slutligen känns det som att Soldiers sinne för detaljer, som kunde ha varit en riktig styrka, istället förvandlas till en rejäl nackdel då och då. Att man kan ta kontroll över varje enskild enhet är förstås en trevlig sak, men när det krävs att man håller stenkoll på dem hela tiden blir det istället otrevligt. För du ska inte tro att du kan lämna en enhet för en stund i tron att du ska bli varnad om den blir attackerad. Och du skall inte tro att pansarvagnarna bryr sig vilken väg de tar till det mål du angivit och därmed undviker att köra över bensindunkar eller till och med andra fordon.
Omdöme: Så svaret på frågan jag ställde i början av denna recension blir att bra strategispel alltid behövs och även om Soldiers stoltserar med fina idéer på pappret så finns det för många problem med det färdiga resultatet. Det tillsammans med svårighetsgraden gör att jag bara kan rekommendera spelet till inbitna strategispelsfantaster. Betyget blir godkänt men knappast mer.
Betyg: 5/10