Det måste nu vara bortåt fem år sedan det första Soul Calibur släpptes exklusivt till Sega Dreamcast, det kom att bli ett spel som alla gamers pratade om. Flera år i efterhand stod det på topp i konkurrensen bland beatem up-spel, det var så skrämmande nära en perfekt skapelse, ett riktigt mästerverk. Utan någon som helst tvekan är det nog så att det här är ett av de spelen som varit mest efterlängtat sedan Namco klargjorde att en uppföljare skulle produceras. Förväntningarna är enormt höga hos många, däribland mig, men det känns tveksamt om Namco kommer att chocka oss i samma grad som när del ett släpptes lös i spelvärlden.
Mitt allra första intryck säger mig att det inte har hänt så pass mycket sedan sist med tanke på hur lång tid det har passerat samt hur utvecklingen gått framåt. Men det är ju alltid det visuella man upplever först, något mer måste det finnas under huven. Grafiken är len, mjuk och väldigt välutvecklad men har ändå inte samma djup som exempelvis Dead or Alive 3 har. Trots att grafiken är bra så chockar den inte alls som man skulle kunna ha tänkt sig, tyvärr.
Soul Calibur släpps nu som bekant till tre olika format, var och ett får en exklusiv karaktär som utmärker spelet. I fallet för GameCube får vi äran att träda in på arenan som ingen mindre än Link, ett riktigt stjärnskott! Givetvis är det även den första karaktären jag provar på! Innan spelet rullades igång var jag en smula tveksam till hur kontrollen verkligen skulle te sig i ett spel av den här kalibern (!), men faktum är att den är lätthanterlig när man väl lärt sig den. Kontrollen i sig känns inte direkt som upplagd för den här typen av spel, snarare för små gulliga barnspel med en massa färger. Fördomar? Ja, visst!
Den klassiska Arcade är roligt i ungefär... fem minuter, därefter krävs det lite mer för att hålla mig vid liv framför TVn. Till en början har vi då Versus som alltid fungerar, i vått som torrt! Förutom trehundra andra "modes" som går att låsas upp finns även den nygammal variant kallas Weapon Master, här går det att nöta en del tid ska ni tro! Detta "mode" fanns icke i spelet till Dreamcast, men däremot det allra första spelet till Playstation som gick under namnet Soul Blade eller Soul Edge, beroende på vilken version man hade.
Här traskar man runt i en fiktiv värld fylld av onda människor som ska få på nöten... väldigt, väldigt snart! Som tack för besväret får man bl.a. pengar att låsa upp nya "modes" och drösvis med vapen och dylikt för karaktärerna. Om det är något som är coolt så är det alla nya vapen, särskilt Astaroths överlägset coola och grymma vapen!
Omdöme: Som ni märker finns det en del nytt, en del gammalt och en hel del tid att spendera framför Namcos nya verk. Huruvida mina önskningar inför releasen av Soul Calibur II är infriade eller inte måste jag tyvärr säga mig vara en smula besviken, det här är inte direkt vad man väntade mig. Det här överträffar inte ens Dead or Alive 3, som förblir en oslagen titel för min del. Kvarstår gör dock det faktum att det här är ett riktigt bra spel som alla borde testa!
Betyg: 8/10