Nedräkningen till den slutgiltiga striden mellan gott och ont har startat. Likt ett tveeggat svärd, klämd mellan dessa världar, finns utbrytaren från Marvels skapelse; "Spawn". Berättelsen handlar om en man, som efter sin död knutit förbund med onda makter och givits mäktiga krafter. Med dessa helvetiska krafter bekämpar han ondskan på ett brutalt och vackert sätt.
Spelets introsekvens sätter snabbt in spelaren i handlingen. Med sin karaktäristiskt fladdrande mantel, står Spawn på ett hustak och blickar ut över New Yorks skyline. Han är bekymrad över valet om sitt liv på jorden och sin plats som härförare i helvetet. Plötsligt sveper ett stort grönt kraftfält fram över staden. Oviss om dess orsak men väl medveten om dess ursprung, beslutar sig Spawn för att gräva djupare i detta.En i övrigt mycket snygg och välproducerad introsekvens för spelet höjde faktiskt mina förväntningar en aning. Tyvärr visade sig detta att bli något som inte skulle genomsyra resten av spelet, åtminstone inte grafiskt.
Rak action
Spelet bjuder på okonstlad action av prima "hacka och ducka"-karaktär. Spelet följer en rak linje genom New Yorks smutsiga bakgator och hustak för att senare leta sig till lite mer städade miljöer. Särskilda checkpoints gör navigationen enkel och när man lärt sig kontrollerna så är Spawn förhållandevis lätt att manövrera.
Banorna begränsas i delmoment av eldbarriärer, där vissa villkor måste uppfyllas innan man släpps vidare. Varje nivå bjuder naturligtvis också på strid. Sammandrabbningarna med helvetets varelser kommer klumpvis och striderna är korta, blodiga och intensiva. Varje fiende kräver någon liten form av taktik, dock är det inga energikrävande strategier som krävs.
Efter fem sekunders studier så faller det mesta under Spawns hand, med det lilla undantaget att banornas bossar höjer nivån något. Att bekämpa mörkrets makter med eldkraft kräver definitivt sin fackman med tillhörande verktyg. Spawn har från början utrustats med "Hellpowers" och kedjor. Helveteskrafterna är kombinationsvapen som kan användas på en rad olika sätt. Kedjorna används huvudsakligen som distansvapen, men kan också användas för att transportera Spawn. Det sistnämnda blir en förutsättning i vissa miljöer där fasta plattformar är bristvara. Till detta har man också lagt till en brutal stridsyxa för närstrid och vartefter man avancerar i spelet så hittar man även eldvapen med varierande kalibrar.
Obalanserat grafikarbete
Spelet är färgstarkt och skarpt, emellanåt för skarpt så texturerna upplevs som föråldrade, grova och lite kantigt. Små missar i renderingen och att spelets texturer också är relativt lågupplösta, för tankarna tillbaka till Playstation-tiden. Till det positiva hör att detaljrikedomen på sakerna som rör sig är hög. Monstren är riktigt välgjorda, något som jag också minns från ett annat Namco-spel i min samling; Vampire Night.
En rolig liten småsak som jag uppmärksammade var att Spawns yxa efter strid, hängs på ryggen bloddränkt, och små bloddroppar lägger ut spår efter actionhjältens bataljer med monstren från helvetet. Sammantaget kan man säga att man ägnat mycket mer tid på Spawn och alla monster, än de omgivningar de rör sig i.
Spawn may cry?
Fartfyllda och våldsamma strider till stämningsfull musik lik industriell techno/metall. Ett bonussystem belönar dig, beroende på hur brutalt och finessrikt du gör slut på sina fiender. Mellan nivåerna kan du uppgradera din vapenflora med de själar du lyckats samla på dig under din framfart. Att spelutvecklarna på Namco fått inspiration från serien "Devil May Cry" är uppenbar, utan att för den sakens skull ha gjort ett dåligt spel. Det är inte fråga om ett rent plagiat, men trots att jag inte är någon Spawn-fantast så känner jag att spelet är under seriefigurens värdighet.Hållbarheten för den här typen av spel går också att diskutera. Redan efter ett par nivåer "kan" man spelet, och mer än ett varv (uppskattningsvis åtta timmar speltid) känns i min värld inte som något nöje.
Omdöme:
"Spawn: Armageddon" förmedlar en stark "Devil May Cry"-känsla. Inget nyskapande, utan ett gammalt beprövat och i grunden bra koncept används igen. Spawns starka karaktär i spelet bär upp spelets sämre sidor, vilket "räddar" spelet från att betraktas som riktigt dåligt. Detta är ett spelet för den fanatiske Spawn-entusiasten, men också för dem som gillar okomplicerad "söndagsaction".
Betyg: 5/10