Speed Kings (Playstation 2)

Har ni saknat gamla Road Rash till Sega Mega Drive eller Playstation bör ni snegla åt vad jag har att säga nu. Spelen är långt från identiska, men de har en del likheter. De flesta av er har troligtvis redan listat ut att det handlar om motorcyklar och våld. Kombinationen är väl avvägd måste jag få säga, men hur är resultatet då?

Linköping2003-09-06 13:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Innan man sprätter iväg på en båge bör man lära sig att bemästra den, det gör jag gladeligen med ett gäng träningssekvenser. Så, nu var det dags att bränna gummi och ninja ned andra bikers!

Såvida man inte kör singellopp utan ger sig på att klara spelet så gäller det i regel att komma första i mål. På vägen har man sekundära mål av varierande karaktär, det kan t.ex. vara att göra ett hopp med min motorcykel på 200 m. Hoppet ska alltså vara 200 m, inte bågen...

Vartefter banorna klaras av låses både nya banor, bågar och kläder upp till förfogan när det behagar. De nya bågarna att definitivt välkomna, men kläderna bryr jag mig inte mycket om... såvida de inte får mig att åka snabbare! Loppen utspelas oftast i tät trafik, snabbt och logiskt tänkande resulterar i att fara är att förväntas.

Någon smäll eller två brukar man väl hinna med, delarna sprutar bokstavligen talat när man brakar in i en bil i 300 km/h. Hastigheter var nästa sak att diskutera. Vad mätarna visar är oftast en fröjd för ögat, men fartkänslan är desto sämre tyvärr. Att färdas i 300 km/h känns knappt hälften så fort, då bör det tilläggas att på en båge är fartkänslan tydligare än i en bil också.

Surrar som symaskiner

Lyckas du koppla in din mammas gamla Huskvarna-symaskin i USB-porten på ditt PS2 kan du stänga av musiken, motorljudet kommer nämligen att överensstämma med symaskinens brummande läte. Sorgligt men sant är det! Ljudet är alltid en vital bit i racingspel, trumhinnorna ska vibrera för att det ska kännas riktigt autentiskt. Jag är bara rädd för att TVn kommer för nära och sticker mig när jag varvar min båge! Grafiken är heller inget att bita i direkt. Prestandan är och förblir outnyttjad spelet genom.

Börjar man tröttna på spelet kan man alltid utmana en kompis i duell. Det är alltid skoj att tävla, man vill väl vara bäst i allt! Men börjar även detta moment bli tråkigt, ja då har ni nog inte mycket mer att hämta här. Spelet klara sig knappt upp till klassas som ett medelbra spel. Bristerna är många och spelglädjen ganska låg, men ett tag då och då bör man väl uthärda ett par varv med en kompis eller själv.

Betyg: 3/6 godkänt

Läs mer om