I Spider-Man 2 finns två typer av banor, dels tvådimensionella plattformsbanor och dels racingbanor i 3D. Jag har tidigare skrivit om Game Boy Advance-versionen och där var 3D-banorna riktigt dåliga. Som tur är har N-Gage bättre 3D-kapacitet. Därför har utvecklarna lyckats göra dessa 3D-banor betydligt bättre än hos konkurrenten. Men för den skull är det inte snyggt utan ganska fult. Dessutom är styrningen långt ifrån bra. Därför är det skönt att det bara finns fem sådana banor. Din uppgift i spelet är att på tid svinga dig genom staden längs olika banor.
Huvuddelen av banorna är i 2D. I dessa banor har du spindelmannens egenskaper. Du kan klättra på väggar och tak, skjuta spindelväv och svinga dig i spindeltråd. Här får du bland annat rädda gisslan, slå ner bovar och ta dig ut från brinnande hus.
Jag är kluven till dessa banor. Till en början tyckte jag dom var ganska kul. Allteftersom jag spelat har dock min spellust minskat påtagligt. Det finns diverse lustigheter (läs mindre lustiga detaljer) i spelet som jag irriterar mig på. Ett exempel är att om man sätter sig på huk så kan man undgå de flesta träffar från fienden. Varför är det så? Vidare är banorna stundtals ganska röriga. En enklare banlayout hade varit att föredra.
Sen har vi musiken. N-Gage har bra kapacitet på den fronten. Tyvärr har utvecklarna inte lyckats tillvarata denna kapacitet utan musiken är riktigt dålig. Det är nästan så att man kan tro att det är en halvtaskig ringsignal.
Omdöme: Trots allt klagosång i denna recension är Spider-Man 2 ett hyfsat lir med ganska många banor. Därför får spelet godkänt i betyg.
Betyg: 5/10