Det är ofta trevligt när den fascinerande författaren Tom Clancy har ett finger med i en spelproduktion, denna gång trodde jag mig ha stött på något i stil med Metal Gear Solid 2, men ack så fel jag visade mig ha. För er som läste min recension till Game Boy Advance känner redan till att man är förklädd i rollen som Sam Fisher, en stenkol agent som utan tvekan älskar att plåga terrorister. Storyn kring NSA och Sam Fisher känns väldigt typiskt Tom Clancy på något vis, det är väl för konstigt...
Innan det är dags att röja upp första uppdraget är det på sin plats med en grundläggande lektion i hur man klänger på väggar, lirkar lås, smyger och nackar ned fienden. Det kan verkligen behövas så man inte sitter på första uppdraget och undrar hur man ska ta sig vidare genom nästa dörr. Denna lektion är obligatorisk, vilket kan vara bra för hetspellar som mig själv.
Första uppdraget snurrar igång och jag känner genast smaken av välskapande och komplikation, det är nämligen vad som väntas. Här gäller det inte att ha bråttom. Trots att jag har svårt att bärga mig från att gå bärsärk drar jag i tyglarna och smyger lugnt och fint fram längs med väggarna. Tyst och obemärkt är nyckelorden för god framgång i Splinter Cell, att hålla sig i mörkret är också att rekommendera.
Nu har jag inte nött genom hela spelet men ett par uppdrag bör poängteras att de är vidrigt svåra, det leder till frustration, vad frustration sen leder till är högst personligt. För min del kan det få konsekvenser, när ett tv-spel drar igång är det blodigt allvar tills man drar ur sladden. Minst lilla felsteg kan bli ödesdigra för spelaren, därför krävs oftast yttersta perfektionism och lugn.
Grafiken flyter på som smält smör i solen, men det är å andra sidan sällan något tokröj så vad kan man förvänta sig annat än att det ska fungera? Den introducerande videosekvensen är något av det sämsta jag sett på länge, för spelskaparnas skull hoppas jag på att det beror på en brist i GameCubens maskinvara och inte ett programeringsfel. Man ser att allt är välgjort i grunden men av någon anledning ser allt bara grötigt ut, som om man hade dragit ned upplösningen. Som tur är ser allt bättre ut när man väl drar igång spelet.
Nog för att jag har lite svårt för sådana extrema smygarlir som detta, men det ska inte stickas under stolen med att det är väldigt välgjort utan tvekan! Denna orgie av välgjorda spelsegment kommer att trollbinda de flesta som gillar denna genre, tveklöst!
Vad passar bättre än lite passiv hissmusik i dessa pressade lägen, knappast är det band som Slipknot eller KoRn i alla fall! Även ljudeffekterna är märkbart förstärkta för att ge spelaren ett djupare intryck i den situation man befinner sig i, allt för att man ska vara införstådd i vilket väsen man för. Visst låter det väl saftigt?
Omdöme: För rätt person är det här ett solklart köp, för mig personligen må fallet vara åt andra hållet. Men man bör vara förblindad och döv för att inte kunna inse att det är ett riktigt bra spel man handskas med!
Betyg: 4/6 bra