Med största sannolikhet hade Spyhunter 2 gjort dundersuccé på 80-talet, då originalutgåvan lanserades, men idag är det gränsfall för att vara riktigt dåligt. Vem åtrår ett spel som inte bara är totalt intelligensbefriat utan dessutom lider av grafik- och ljudproblem? Är det grynigt, kornigt eller lågupplöst? Ja, kalla det vad du själv vill, men vackert är det inte. Ljudet skrålar för fulla muggar i mina stackars högtalare.
Det här känns, precis som flera andra skribenter påtalat, som bilsekvenserna ur Bond-spelen fastän utan själva James då. Tycker man ha fått sig för lite av just denna vara kanske Spyhunter 2 kan vara något, eller om man älskade föregångaren och prompt måste ha mer. För min egen smak är det här dålig underhållning, konceptet i sig är väl inte det hetaste på marknaden heller kanske.
Vi, konsumenter, kräver alltmer av spelen nu gentemot förr. Utan att låta alltför mycket som både dina och mina föräldrar måste jag påstå att spelglädjen var högre förr. Man hade bland annat inte lika mycket att referera till i spelväg, dels av detta skäl kunde man utan problem köpa ett spel helt i blindo och vara nöjd med sitt köp en längre tid. Idag; det är ett ordentligt förarbete i många fall innan man bestämmer sig för att köpa ett spel. Erkänn att ni känner igen er i vad jag säger? Är det som gamlingarna säger, att det verkligen var bättre förr i tiden, eller är jag bara på väg att bli gammal och gaggig?
Omdöme: Att kalla Spyhunter 2 helt värdelöst vore kanske fel, men spelet är uppbyggt på en småtråkig idé med dåligt virke. Det finns inte mycket att tillägga, spelet är nämligen inte mer varierande än att det blir en himla massa pepprande mellan alla gaspådrag med racerkärran. Någon större rekommendation utlämnas inte.
Betyg: 4/10