Egentligen borde jag kanske kalla trollsländorna för drakflugor som är en felaktig, men mer talande översättning av engelska dragonfly. Utan trollsländorna vore nämligen drakarna ingenting. Drakarna behöver trollsländor för att kunna spruta eld, is med mera.
Jag har tidigare spelat två Spyro-spel till Game Boy Advance. Däremot har jag inte spelat något av Playstation-spelen. Därför kan jag inte göra någon jämförelse med äldre spel. Däremot kan jag konstatera att spelupplägget i Enter the Dragonfly är mycket likt det i Game Boy Advance-spelen.
Du traskar runt och glidflyger med den söte, lila draken. Överallt finns ädelstenar utspridda. Dessutom hittar du trollsländor lite här och var. De flesta trollsländor måste du kämpa lite för att få. Det finns en del utmaningar. Det kan vara att springa och tända facklor eller att tävla mot flygande motståndare. Här är det inte enbart fart som gäller. Nej, man måste ofta prova sig fram för att hitta den bästa och snabbaste vägen. I några utmaningar får du köra skojiga fordon. Bland annat finns en stridsvagn och ett UFO.
Vad vore ett plattformsspel utan fiender? Fienderna i Enter the Dragonfly är dock inte speciellt svåra att besegra. Snarare är det små hinder som man genom att spruta eld eller rusa med hornen före lätt besegrar.
Just ordet lätt är något som är karakteristiskt för Enter the Dragonfly. Det blir aldrig riktigt svårt, utan spelet är ett utmärkt barnspel. Däremot kommer säkert flera actionstinna tonåringar att fnysa lite åt Enter the Dragonfly.
Själv tycker jag spelet är mysigt. Tempot är lågt, fienderna färgstarka och kontrollen enkel. Det låga tempot gör tyvärr att spelet kan kännas lite segt. En annan orsak till segheten är att världarna är ganska stora och det blir en del zick-zackande med Spyro för att samla alla ädelstenar.
Vidare förstärks segheten av att grafiken hackar en hel del, vilket är irriterande. Det tyder på att spelet inte har optimerats till Playstation 2. Det finns nämligen spel med mycket, mycket mer detaljfull grafik (läs Ratchet and Clank) som inte hackar alls.
Ljudet är riktigt trevligt. Spelet är fullt av en massa barnsliga karaktärer som förstärker känslan av barnspel. Inget ont i det, utan jag tycker snarare det ger spelet en charm.
Slutligen måste jag klaga på att spelet har en del tekniska brister. Jag har redan skrivit om den hackande grafiken. Dessutom finns flera buggar. När jag ska in i en av världarna hänger sig spelet och jag tvingas starta om. På ett annat ställe kunde jag rusa igenom en stängd grind. För att komma igenom grinden skulle det egentligen behövas att man kunde spruta is, men det kunde jag inte då. Det här var två buggar, men det finns fler.
Omdöme: Jag tycker att Spyro: Enter the Dragonfly är ett mycket charmigt, om än lite segt plattformsäventyr. De tekniska bristerna gör dock att betyget stannar vid en trea.
Betyg: 3/6 godkänt