Vi snorvalpar som är födda på åttiotalet fick aldrig äran att uppleva sjuttiotalets storhetstid, alla ni som vet vad jag pratar bör kännas vid min tydliga avundsjuka. Det var coola fester, heta brudar, färgglada och utsvänga kläder samt afropop som gällde! I mina öron verkar det bara lite för hett för att vara sant! Vad var då coolare än att vara polis i USA som jagade skurkar upp och ned för backar så det slog gnistor om bilarnas underrede och så att navkapslarna trillade? Det kom till och med däckskrik på torra grusvägar!
Hela konceptet följer just sjuttiotalsserien "Starsky & Hutch" där man spelar i episoder och säsonger. För varje bana man lirar gäller det att genomföra sina uppdrag med glans för att få höga tittarsiffror, dessa resulterar senare i att man går vidare i spelet. Det kan vara allt från att göra coola stunts med sin egen bil till att lura fienderna på finurliga vis, går det åt pipan slår dock tittarna av TVn och man blir utan jobb så småningom. Med andra ord gäller det att ligga i!
Under sina vilda körningar dyker det här och var upp en del power-ups i form av nya vapen, bättre däckgrepp, turbo, högre tittarsiffror etc. Det är en del att hålla reda på, men inte trodde ni väl att alla amerikanska poliser åt syltmunkar hela dagarna?
Hela det här konceptet gillar jag skarpt, temat är riktigt lockande! Jag har svårt att sätta fingret på något annat spel som liknar detta, men det känns som en korsning mellan Driver till PSX och Crazy Taxi till Dreamcast. Dock är inte Starsky & Hutch lika varierande fastän jag så gärna vill tro det. Det blir lätt tjatigt att timme ut och timme in jaga olika bilar och bara tokpumpa på skjutknappen för att få dem att gå på knäna! Det händer inget som häpnar och chockar spelaren på något vis. I samma repetitiva ordning dyker det upp olika hinder och power-ups, uppdragen är oftast rätt lika varandra också.
Grafiken är rätt sparsmakad, det finns så mycket mer än så här att klämma ur vår gamle vän. Men trots detta så hackar ändå spelet när det blir för mycket rörelser samtidigt, det har t.o.m. hänt två gånger att spelet låser sig för några minuter. Det är rätt märkligt med tanke på att konsolen inte borde vara överbelastad. Mellansekvenserna ser ut som serietidningar, det gillar vi skarpt!
Ett plus i kanten borde lämnas ut för att spelet är kompatibelt för två spelare samtidigt; en med ratt och pedaler och den andre med pistol. Det skapas en sann symbios mellan spelarna i detta läge, man känner sig lite coolare ändå med den dunkande popmusiken i bakgrunden. Men om korten ska upp på bordet så är det tyvärr så att hela spelet faller i sin enformighet, det spelar ingen större roll hur cool idén annars varit. Det finns en hel uppsjö med exempel på spel som är så nära att lyckas men som saknar en detalj som kanske blev större än beräknat.
Omdöme: Hela spelidén med Starsky & Hutch är cool men har sina brister, främst handlar det om att spelet är på tok för repetitivt och har avsaknad för sann känsla. Jag vill inbilla mig att allt är frid och fröjd, men i väntan på bättre tider får jag allt hålla till godo med Driver 1 och 2.
Betyg: 3/6 godkänt