Sudeki (Xbox)

Climax Studios har knåpat ihop sensommarens schablon, rollspelsäventyret Sudeki som utspelar sig i tre världar med fyra huvudkaraktärer är magier och hjältinnor till trots alldeles för förutsägbart och oinspirerat, spelet klarar sig trots detta upp till betyget godkänt.

Linköping2004-08-18 09:08
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Äventyret utspelar sig visserligen i en oerhört estetiskt vacker miljö, det är inte bara dom urbaniserade områdena med sina trånga gator och torg som strålar med sina vackra färger och smidiga polygoner. Utan även spelets skogsområden med tillhörande lövverk, bäckar fyllda av friskt källvatten, oändliga grottor långt under jordytan har alla sitt individuella sätt att framkalla spelarens innersta längtan efter sagolika världar långt bort i fjärran.

Men har man kommit så pass långt att ens huvud börjat drömma om oupptäckta världar och drömlika sagofigurer kan man lika gärna göra halt och låta utopin leva vidare, att gå djupare in i Sudeki gör man bäst att låta bli.

Tal, den menige soldaten med sin cyniske far Arlo, militärgeneral till graden, är den första av fyra huvudkaraktärer man som spelare stiftar bekantskap med. Till utseendet är han till viss del lik sin något mer berömda kollega Cloud från Squares Final Fantasy VII, hans frisyr är minst lika spretig. Som så många hjältar före honom bär han sitt oproportionerligt stora svärd på ryggen.

Tal och den kvinnliga karaktären Buki föredrar båda tillhyggen som svärd och knivar att slåss med medan dom två andra medlemmarna i gruppen, Ailish en kvinnlig magiker och vetenskapsmannen Elco föredrar att bekämpa spelets otaliga moster med handeldvapen som pistoler och trollstavar.

Under äventyrets gång ser man karaktärerna i tredjepersonsvy, men under striderna växlar man mellan tredjeperson och förstaperson beroende på vilken av karaktärerna man väljer att slåss med. Alterneringen av karaktärer sköts faktiskt ganska smidigt med ett knapptryck även om man blir lätt groggy av alla byten från och till.

Förutom intensiva strider med monster jag själv aldrig kunnat föreställa mig, fattas det där lilla extra som gör ett spel, och i synnerhet ett rollspel värt att lägga ned mödosam tid på. Historien som berättas genom spelet övertygar inte och fundamentala sidoberättelser som att lära känna sina egna karaktärer tycks ha lämnats på ritbordet.

Det är synd eftersom spelet tekniskt sätt är näst intill fulländat, grafikmotorn finns där och klarar av jobbet, karaktärernas rörelsemönster flyter och tillsammans med dialogerna finns potentialen att bygga ett ännu bättre, ännu unikare och inspirerande äventyr, det är bara berättelsen som saknas...

Betyg: 5/10

Läs mer om