Här börjar Kates resa och jakt på den mystiske arvingen. Uppdraget är dock inte helt enkelt att klara utan Kate ställs inför en mängd problem. Syberia är nämligen ett klassiskt peka-och-klicka äventyrsspel. För markören runt på skärmen. När det finns något som Kate kan interagera med ändrar markören utseende.
Det gäller att prata med alla man stöter på. Dessutom ska man och plocka upp allt man hittar, för att sedan använda saker och information på rätt sätt. Ett återkommande problem är hur Kate ska kunna dra upp fjädern som är motorn i tåget hon färdas med. För att klara det måste hon ofta utföra en mängd sidouppdrag som bland annat ger henne ledtrådar till mysteriet med den försvunne arvingen.
Syberia är ett väldigt vackert spel. De animerade mellansekvenserna är förföriskt vackra, likaså bakgrunderna. En del kommer säkert att tycka att spelet är lite väl klassiskt. Med det menar jag att bakgrunderna är stela. Exempelvis går man vid ett ställe över en vacker å. Ur högtalarna hörs porlande vatten, men på skärmen står vattnet helt stilla. Förutom de olika figurerna är det nämligen sparsamt med rörliga detaljer. Jag tycker dock inte detta stör speciellt mycket, utan det viktiga är att allt är snyggt.
Dessutom är de olika problemen riktigt bra. Dom är kluriga, men inte så nästintill omöjliga som i vissa andra äventyrsspel. Nej, svårighetsgraden är precis lagom. Om du skulle köra fast kan jag dock rekommendera en bra spelguide på Gamefaqs (se länk nedan).
Den enda större nackdelen med Syberia är övergångarna mellan olika scener. Du går fram till kanten på skärmen för att gå in i nästa skärmbild. Men, om du inte kommer helt rätt ska spelet tvunget gå med Kate till rätt ställe. Det kan bli så här. Två steg bakåt, tre åt höger och sedan fem steg framåt. Oj, vad detta blir drygt i längden.
Omdöme: Syberia är ett skönt äventyrsspel för dig som vill ta det lugnt och klura ut lösningar på olika problem. Letar du efter action kan du däremot skippa Syberia helt och hållet.
Betyg: 4/6 bra