Att få träffa de fyra havskrypen igen, mina barndomshjältar, är ett kärt återseende. Turtles verkar tillsammans med He-Man har fått sig ett uppsving den senaste tiden; de både visas på tv och säljs åter igen i leksaksbutikerna. Mitt första möte med Turtlarna i spelvärlden var i samband med releasen till NES 1990, då stod Palcom för produktionen. Numera drar Konami i trådarna.
Klassisk action
Turtles består till fullo av celshading-grafik, något som blivit allt vanligare på senare år. Att få spelet att mer eller mindre se ut som en tecknad film är definitivt ingen nackdel då hela konceptet bygger på en tecknad serie. Spelupplägget i sig var väldigt vanligt för en tid sedan, i synnerhet under Super Nintendo-eran. Sidoscrollande action där det enbart gäller att hacka och banka för fulla muggar är vad Turtles handlar om. Retroinfluenserna smyger sig in lite här och var, det är nog inte fel i dagens spelklimat om man vill vinna marknadsandelar.
Motståndet är av enklare karaktär, däremot dyker de upp i pirayastim istället. Gradvis kan man uppgradera hjältarna med nya attacker, min första uppgradering, hoppsparken, satt som gjutet för att bekämpa det kommande motståndet. I takt med att man vevar runt som bäst spottas det ut repititiva kommentarer på löpande band, vidare uppenbarar sig riktigt tuffa effektförhöjare runt striden i form av ord som ska symbolisera slag. Precis som i en serietidning!
Att spela två samtidigt är definitivt att föredra, men i längden är det ändå lätt att tjatas ut av den torftiga uppsättningen av sparkar och slag. Efter att ha spelat sig genom ett par banor går det som på räls, trots att motståndet bli tufft på sina ställen, biter ingen annan medicin än att bara pumpa på knapparna. Konceptet sålde som smör i solsken för ett par år sedan, men nu fungerar det inte fullt ut att rida på en retrovåg. Det krävs något nyskapande.
Normalt sett får man utdelning efter insats; ärligt talat tror jag inte Konami själva har lagt ned sin själ i produktionen av detta spel. Visst är det underhållande en stund, lite längre för den som befinner sig i samma åldersgrupp som mig eller rentav diggar Turtles i allmänhet, men det här är och förblir lite av en besvikelse.
Omdöme
Turtles rockar stenhårt, det är mina hjältar. Likaså ligger celshading och våld högt upp på min "diggar-lista", men det dröjer inte många timmar innan man börjar bli riktigt trött på att höra Turtlarnas stridsrop och ständigt nöta ut tummarna utan att något intressant händer. Kryp ned i kloakerna och kom igen med lite nyskapelse.