Efter flera skandalartade stämningar tvingas staten låta alla superhjältar gå i pension. Mr Incredible trivs dock inte med sitt nya Svenssonliv. Han vill återigen sätta dit skurkar. När han får ett mystiskt erbjudande om att på nytt ikläda sig rollen som superhjälte är han inte sen att anta utmaningen. Allt står dock inte rätt till utan Mr Incredible hamnar i en minst sagt knivig situation. Mrs Incredible kommer då till undsättning. Även deras två barn, Violet och Dash ger sig in i leken.
Till en början spelar du nästan uteslutande med Mr Incredible. Han är superstark och har flera attacker. Den grundläggande är att boxa till motståndarna. Han kan även bland annat rusa på och därmed knocka omkull motståndarna, göra hoppspark och stampa på motståndarna.
Lite längre in i spelet blir det mer varierande då du kan spela som övriga familjemedlemmar. Mrs Incredibles superstyrka är att hennes kropp är elastisk. Hon kan töja ut armarna och ta motståndarnas vapen. Hon kan dessutom använda kroppen som fallskärm.
Tonårstjejen Violet har också speciella krafter. Det är att bli osynlig och att skydda sig med en sköld. Tyvärr tillför Violet enbart irritation eftersom hon är svårspelad. Jag fattar inte hur man på ett bra sätt använder hennes krafter.
Minstingen, Dash har också krafter som han mer än gärna använder. Han kan springa supersnabbt, men de snabba benen kan även användas till annat såsom båtpropeller. Förutom dessa fyra familjemedlemmar kan du spela som Fryzo, den coolaste superhjälten på planeten. Han kan göra is av luften och sedan skejta fram på den.
Du har alltså fem karaktärer att spela som. Tyvärr är det väldigt mycket Mr Incredible i början. Med tyvärr menar jag inte att det är tråkigt att spela som honom utan att det blir rejält enformigt. Det blir roligare när resten av familjen blir spelbar. Men, trots de nya karaktärerna blir spelet monotont efter ett tag.
Om vi ska plocka fram konstiga termer kan jag säga att The Incredibles är ett sidscrollande actionspel. Du går alltså med dina tvådimensionella figurer i sidled. Du går en bit, bekämpar våg efter våg av fiender, går en bit till, bekämpar... Ni förstår vad jag menar. Även om figurerna är tvådimensionella kan du röra dom på djupet.
Ett mycket starkt irritationsmoment är alla lösenord man får. Du måste alltså hela tiden ha papper och penna till hands. Eftersom det finns många, korta banor blir det många lösenord att skriva ner. Som en bra sak kan jag nämna att spelet inte (förutom när man spelar med Violet) blir för svårt för barn. Däremot finns en risk att många ungdomar blir besvikna, främst beroende på att spelet är för lätt.
Omdöme: The Incredibles är främst ett barnspel. Som sådant är det hyfsat. Min tioårige son har spelat flitigt och till en början med ganska stor glädje. Men, varför alla dessa lösenord? Och varför så tjatigt?
Betyg: 5/10