Snurrig inledning
Inledningsvis känns spelet i största allmänhet rörigt, man har ingen direkt koll över någonting. Blod, monster och hemska miljöer är allt som omger mig. Det första monstret, eller vad det nu ska föreställa, ser ut att vara direkt plagierat av karaktären Voldo från Namcos spel Soul Calibur. Efterhand faller spelets story på plats bit för bit, tro mig när jag säger att det är en rörig och grotesk berättelse bakom alltsammans.
Texturarbetet har man inte lagt ned någon större kraft på, konturer på karaktärer och dess omgivningarn är stela och vidare är det mesta lågupplöst. Omgivningarna ser ungefär likadan ut hela spelet genom, just inredningsdetaljerna är det riktigt dålig variation på. Att allt är sig så likt överallt skapar en känsla av att man inte riktigt har 100% koll på var man befinner sig, det är ger snarare upphov till irritation än rädsla för att man inte vet vad som lurar runt knuten.
Det haglar inte direkt av guldstjärnor i kanten av spelet, ändock driver något mig till att spela vidare. Just den mörka och hemska stämningen i symbios med att en intressant berättelse redogörs är i sig en god drivkraft. Artonårsstämpeln på spelets förpackning gör säkerligen sin beskurna del också, Midway har här försökt koppla samman survival horror med en kraftig dos av våld och splatter. Så värst läskigt upplever jag det inte, det är för mycket blod och splatter kontra för lite horror.
Musik?
Är det något som får mig urgäng så må det vara avsaknaden från musik, hela detta spel är fyllt av avgrundsvrål och ljud av ben som krossas. Säkerligen kommer vissa gamer i form av detta, men jag själv föredrar nog lite skräckorgel... bara man hör något annat än tunga andetag hela tiden är förnöjsamhet ett faktum.
Styrningen är jag inte helt överens med, vår huvudrollsinnehavare rör sig som ett ånglok; stelt och osmidigt. Som sagt finns det en del att klanka ned på när det gäller The Suffering, men ofrånkomligen är det underhållande action med en intressant story. Spelet får både vara fult, något för enformigt, ha seg styrning och sakna ordentlig musik utan att dessa faktum glöms bort. Ni kanske inte har vänt era blickar åt sommarens hetaste lir, men nog är det roligt och värt en närmare titt för er som sedan tidigare intresserat er för denna typ av genre.
Omdöme
The Suffering visar sig vara bätte än från början väntat, ge spelet lite tid och en intressant story viker ut sig. Midway visar här en glimt av potential, vi får hoppas på en fortsatt utveckling från deras produktion. Gamers som gillar denna genre av spel rekommenderar jag hur som helst att titta lite närmare på The Suffering, det är brutalt!
Betyg: 6/10